Kategoriarkiv: Brasilien

Neymarövergången -om att vårda en relation

I slutet av Barcelonas smått overkliga och otroliga comeback mot Paris Saint-Germain i Champions League i mars sprang matchhjälten mot reklamskyltarna bakom Paris-målet. Hjälten hoppade över skyltarna på sin väg mot norra delen av Camp Nou. Publiken var i extas men kunde samtidigt knappt ta in vad som precis hänt.

När han kom fram till fotograferna och all publik på kortsidan ställde han sig upp på räcket. Han vinglade till lite men lyckades ändå behålla sin balans. Nedanför honom stod fotografen Santiago Garcés och tryckte av en bildserie.

Inom loppet av 48 timmar hade bilden setts av 70 miljoner människor vilken omtalades som en av de mest uppskattade bilderna i Barcelonas historia.

– Folk säger att det är den bästa bild som någonsin tagits på Leo Messi, sa Garcés efteråt.

Men vänta lite nu, Leo Messi?

I första mötet i Paris hade rubrikerna i efterhand kommit att helt handla om att Barcelonas tid vid tronen var över. Äntligen skulle Paris få sin revansch. 4-0 hemma mot självaste Barcelona talade sitt tydliga språk.

Luis Enriques mannar ville annat. Sagolikt nog lyckades Barcelona i returen, bland annat(!), göra mål tre gånger på 7 minuter och 17 sekunder. Men Leo Messi stod inte i centrum, det gjorde Neymar. Han smekte in en frispark, ordnade och satte en straff och levererade sedan Sergi Roberto till det förlösande 6-5-målet på övertid som betydde avancemang och en makalös upphämtning som fotbollsvärlden sällan skådat.

Det var Neymars åttonde assist i Champions League och alla hade gjorts i spelet. Ingen assist via fast situation. Han hade lett hela tiden, tagit ansvar och tagit smällar. Han var överallt. Kreativ och energisk. Neymar sammanfattade sin form efter matchen med att säga att han spelade på sin högsta nivå.

SantiagoMessi

Ändå var det bilden av en jublande Leo Messi som fick sammanfatta den historiska bedriften.

Det är nästan alltid så, och det ligger kanske någonting i det. Att Leo Messi lyfts upp på en hög piedestal onåbar för alla andra spelare, oavsett hur bra och avgörande just deras insatser varit. Argumentet som konsekvent framhålls för Neymars beslut att lämna Barcelona för Paris är att det är dags att stå på egna ben. Få glänsa och axla den stjärnmantel som han redan har hemma i Brasilien även här i Europa.

Det finns naturligtvis en ekonomisk aspekt i det hela också. Något som denna övergång nästan ideligen har handlat om. Att Neymar nu blir världens dyraste spelare, både vad gäller övergång och lön. Hans far kommer även han bli ännu rikare och får närmare 366 miljoner kronor för sin agentroll i affären.
Men status mäts inte alltid med saldot på ett bankkonto med bra ränta. Skugga är ett ord som används mycket på sistone och skuggan Messi medför sig är både lång och mörk.

I denna teori talar det för att Neymar tar klivet in i centrum, in i en ledarroll. Han kan nu spela där han vill och hur han vill. Han behöver inte anpassa sig till andra på samma sätt som han blev nöd till att göra i Barcelona. Om han hade stannat kvar i Katalonien skulle det aldrig handlat om honom och heller aldrig blivit någon debatt på La Rambla kring Ballon d’Or.

På Parc des Princes skulle framgången dock vara mer beroende av honom, även om PSG också är ett namnkunnigt lag med många stjärnor. Neymars stjärna kommer dock stå o zenit och det hade han gjort oavsett vad övergångssumman hade varit. I Paris kommer spelet spelas efter hans egenskaper och han kommer omges av hans folk; vänner och landsmän.

neymar-e-daniel-alves

I detta scenario blir nyförvärvet av Dani Alves något annat än en förstärkning till högerbackspositionen. Hans roll omarbetas, i alla fall inledningsvis, till den som fick i uppgift att övertyga Neymar och visa det möjligt att han skulle få det han förtjänat och troligen också vill ha. En taktik av många klubbar de senaste åren. Värva en god vän och tidigare lagkamrat för att sedan locka en ännu större stjärna.

Men denna teori som nu presenterats är inte vattentät. Med Messi och Luis Suárez bildade Neymar den perfekta och ultimata anfallstrion, kanske till och med den bästa som någonsin skådats. När Neymar anslöt till Barcelona gjorde han det klart att det var Messi som var anledningen till att han valt Barca. Hans status var inte densamma som argentinarens men det blev ändå ett uppsving för anfallet och hela kollektivet. Framgångarna skördades på ett ofta vackert sätt och det innebar att Neymar vann. Titlarna blev fler och fler.

Så gott som allt stämde och drivkraften stavades av hela världen v-ä-n-s-k-a-p-e-n. Vänskapen mellan Messi, Suárez och Neymar blev så förankrad i media, på läktarna och i tv-sofforna att det emellanåt nästan blev lite för sockersött. De tre vise männen, MSN-trion, upprepade gång på gång uppsnurrningar av motståndarförsvaren som om trion läst ett manus och motståndarna bara var statister.

msn

Men även här fick Neymar stå tillbaka, för det viktigaste samspelet förklarades vara det mellan Messi och Suárez. När ryktena kring att Neymar var på väg att lämna försökte både Suárez och Messi att baktala honom och förklara det hela med svartsjuka och avundsjuka, som någon bakvänd psykologi. Men hela truppen var verkligen ledsen för att Neymar var på väg att lämna. Han var omtyckt i omklädningsrummet.

Tesen kring att Neymar och alla andra lagkamrater i Barcelona har anpassat sitt sätt att spela för att tjäna Messi är heller inte helt sant. Leo Messi flyttade från sin centrala striker-roll, först till höger, för att sedan sjunka djupare ner i mitten och fördela avgörande passar både till Suárez och Neymar. Någonting som blev väldigt synligt under försäsongen. Något som underminerar antagandet att Neymar inte kunde utvecklas mer tillsammans och med hjälp av Messi.

Ändå är det viktigt att komma ihåg att Neymars plats till vänster inte heller var den riktigt fria positionen och rollen. Den mer centrala rollen som han har i det brasilianska landslaget vittnar, tillsammans med det ansvar Neymar tog så fort Messi var skadad i Barcelona, om att han redan var fullfjädrad.

Emotionellt är längtan efter att få mer lätt att förstå, även om det inte alltid är så enkelt. Även i en lagsport som fotboll kan ambitionen innebära att man går sin egen väg och söker egna vägar till det allra bästa av titlar och andra succéer. Men det innebär i det här fallet att Messi fortfarande finns och att han kan vara ännu mer av en motståndare nu.

Statusen kunde dock vara inom räckhåll även i Spanien. Neymar kom tvåa i omröstningen till Ballon d’Or, vilket sannerligen borde få Suárez att känna sig förbisedd. För Barcelona kändes detta som ett delmål. Neymar är 25 år, Messi och Suárez 30. Nu är inte Neymar den ende, men framtiden skulle vara hans. Kanske hade Neymar mer bråttom än vad Barcelona insåg.

Förra säsongen förnyade Neymar sitt kontrakt med Barca och trots att han redan då pratat med PSG sa han att han var glad över att stanna och fortsätta i Katalonien. Om det var dåtidens sanning verkar han ha ändrat uppfattning nu. Han hade åtminstone börjat tvivla.

– Vi är nära vänner och jag vill att han ska stanna, men jag vet vilken situation han befinner sig i, sa Gerard Piqué för lite sedan.

Neymars sorti slår hårt mot Barcelona, något som supportrar vänder mot Neymar. Många har redan uttryckt starka åsikter, till och med hat, mot brassen som lämnade klubben som är mer än en klubb. Men frågan är om inte det hatet och misströstan borde vändas mot klubben istället. Den slutgiltiga prislappen på 2,1 miljarder kronor innebär förvisso en bra grund för att leta efter ersättare, kanske till och förstärka laget på fler positioner, men frågan är om det ändå var en bra affär för Barcelona. Det hela ses uppenbarligen av många som ett misstag att förlora Neymar. Som Piqué uttryckte det: ”det finns ingen som han på marknaden” och det ger en försvagad bild av Barcelona.

Den politiska inverkan på fotbollen är kolossal. Neymars ankomst till Barcelona kostade dåvarande presidenten, Sandro Rosell, inte bara sin post i Barcelona. Det innebar att han nu också sitter i fängelse. Redan där försvagades Barcelonas ställning eftersom Rossells vicepresident och efterträdare, Josep Maria Bartomeu snabbt kastades in i ett läge där inte många på denna jord hade velat ha allas ögon på sig.

10onsoccer7-superJumbo

Neymar har naturligtvis sina tvivlare och motståndare, men sannolikt kommer hans flytt betyda att Barcelona blir avsevärt försvagat. Att sälja honom var helt enkelt inte planen. Barcelona kommer att fortsätta, och vem vet, de kanske till och med går stärkta ur det här. Men bara vetskapen kring hur bra egentligen Neymar strör salt i såren. Messi vet hur bra han är. Argentinaren ville förra året ha försäkran om att klubben fortsatte sin satsning och utveckling i takt med alla andra storlags rustande runt om i Europa. Därför fick både Neymar och Suárez nya kontrakt i hopp om att Messi inte skulle börja vackla om sin framtid i klubben. Messis förhoppning var att hans och klubbens ambition om att hålla den bästa framåtriktningen i klubbens historia var samma. Messis nya kontrakt håller honom kvar i Barcelona tills han är 34 och Neymars kontrakt hade inneburit att han stannat tills han fyllt 29. Många fruktade dock det som en säsong senare blev sanning.

Efter PSG-segern frågade journalister i Camp Nous katakomber Neymar om Barcelonas framtid. Oroa er inte. Jag är säker på att Messi kommer att stanna, sa Neymar utan att nämna något om sig själv.
Det som nu är faktum var inte Barcelonas mening. Detta var inte tänkt att hända och definitivt inte så här. Neymars klausul på 2,1 miljarder kronor var avsedd som ett avskräckande gentemot hela världens nyrika klubbar, men det kom istället att sporra Paris Saint Germain.

Under affärens gång blev skadan och det öppna såret i Barcelona större för var dag som gick. Desperationen spred sig och Andrés Iniesta sa att det bara fanns en utväg, att Neymar uttalar sig. Det gjorde aldrig brassen. Hela sommaren var han i händelsernas centrum, för en gångs skull var fokus helt och hållet på honom, men han bemötte den med tystnaden. Med det växte bitterheten, en växande känsla av att han gott kunde lämna illa kvickt och aldrig känna sig välkommen tillbaka.

Supportrarna som yttrade sitt stora missnöjde kände sig säkerligen förråda, förda bakom ljuset. Andra undrar säkerligen var detta började och vem som bär ansvaret. Hur kunde det bli så här?

Bartomeu

Den 19 juli sa Bartomeu: – Vi är inte osäkra på Neymar.

I början av sommaren hade ett sådant uttalande setts som ett bevis på att Barca var säkra på sin sak och hela sitt arbete. Men att detta uttalande kom så pass sen in i sommarens transferfönster andades snarare desperation än någonting annat. Hotet var verkligt. När detta misstag var gjort försökte tränare Ernesto Valverde istället, likt Messi och Suárez, gjuta olja på vågorna och avskräcka PSG.

– Neymar är ”nödvändig”, men huruvida PSG och Ligue 1 är rätt steg för honom är ett annat problem. Är det stjärnglans och status som han söker, kommer han verkligen nöja sig där, försökte Valverde fråga sig själv och alla som följde affärens utveckling.

– Han kunde gå till vilken klubb som helst i hela världen. Jag är osäker på vad det är han vill åt. Jag kan förstå om han vill lämna för att bli en ledare, men för ett projekt likt PSG: s? Med all respekt så satsar han allt på en rätt dålig hand med kort, sa Gerard Piqué.

sequeda

Piqué som på eget bevåg försökt få Neymar att stanna. Bara ett par dagar tidigare hade han publicerat en bild på sig själv och Neymar med två ord. ”Se queda”, han stannar.

Alla spekulerande journalister och fotbollsfrälsta började vackla. Skulle det här betyda att sommarens största silly-saga skulle sluta i att ingenting egentligen hänt? Men ytterligare bara några dagar senare är det nu ett faktum. Neymar lämnar FC Barcelona för Paris Saint Germain. Det är verkligheten.

Piqué erkände att hans ordstäv tillsammans med bilden tillsammans med Neymar bara var vad han hoppades på, inte vad han visste…

Annonser

Straffläggning – i molekylform

Straffar. Fotbollens sista utväg för att utse en vinnare, men också kanske den mest rättvisa väg att gå för att skilja två tidigare oseparerbara lag åt. Det har skritivts böcker, avhandlingar och spaltmeter om både historiska och dramatiska straffläggningar och effekten av straffläggningar som metod att utse en vinnare. Lika mycket, om inte mer, har skrivit om de allra bästa strategierna för att lyckas få in bollen från tolv meters avstånd. Men vad händer egentligen med kropp och själ hos en spelare när de kliver fram för att ta en straffspark?

De afrikanska mästerskapen har blivit ett slutspel synonymt med episka och intensiva straffsparksläggningar under de senaste åren. I finalen 2012 vann Zambia över Elfenbenskusten med 8-7 i en känslomässigt laddad final. Nästan 19 år efter flygkatastrofen som krävde liven av den gyllene generationen som Zambia och stora delar av övriga Afrika hoppades mycket på.

Bara ett år senare, 2013, var det dags igen men nu redan i semifinalen där överraskningen Burkina Faso slog ut hela kontinentens största underpresterande landslag, Ghana med 3-2.

Men en av de mest intensiva och nervösa straffläggningen hittills i de afrikanska mästerskapen skedde 1992 när Elfenbenskusten slog Ghana med 11-10 i straffläggningen. Repris blev det i går kväll när lagen återigen inte kunde skiljas åt och straffläggningen återigen blev ett faktum. Den här upplagan slutade även den med seger för Elfenbenskusten, nu med 9-8 efter att Ghana först varit i 2-0-ledning för att sedan tappa och se sig besegras av matchvinnaren Boubacar Barry i det elfenbensvita målet. Han tog Ghanas sista straff, slagen av sin kollega i målet Brimah Razak, för att sedan själv slå in den vinnande straffen.

Med årets upplaga av turneringen i färskt minne tar vi tillfället i akt för att gräva lite i vetenskapen bakom en av fotbollens mest mytomsbundna fasta situationer.
Vilka är de mentala och fysiska påfrestningarna tillsammans med viljan att vara en av straffläggarna i denna berömda utslagsform?

Didier Drogba tackade inför mästerskapet för sig och blev då heller inte den den galjonsfigur som alla blickar vänds åt för att lyfta nationen till nya framgångar. Som vi snart kommer att upptäcka, kunde de omen inneburit problem för Yaya Touré, oavsett hans uppenbara teknik eller tidigare meritlista.

För att göra detta inlägg så intressant som möjligt kommer vi gå igenom en straff och dela upp den i fem delmoment. Förberedelserna, stegen fram till straffpunkten, ansatsen, tillslaget och resultatet -flipp eller flopp.

FÖRBEREDELSERNA

Johan Cruyff har sagt att ”fotboll är ett spel du spelar med din hjärna”, men Totalfotbollens främsta evangelist är ökänt avvisad kring tanken på att straffar är ett lotteri. En inställning han får stort och brett stöd av sina engelska fotbollsvänner, som föredrar instinkt och kraft framför teori och förberedelser. 2006 skrev den föredetta fotbollsspelaren och numera norske professorn och straffpsykologiexperten, Geir Jordet, ett paper vid Norges Idrottshögskola. Detta paper fann att mycket av tron på att straffläggningar handlar om ren och skär tur kan påverka prestationerna negativt. Av de 10 internationella fotbollsspelare som intervjuades var de som upplevde straffarna som ett turspel mer benägna att missa än de som trodde på att deras egna öde låg i deras egna händer.

Dr Greg Wood vid Liverpool Hope University spann vidare på studien och registrerade varje spelares uppfattning kring förberdeleserna och om huruvida resultaten av straffsparkarna var tur eller skicklighet. Om det handlade om tankar om ens egen förmåga och kontrollen över sin egen eventuella nervositet och ångest för uppgiften.

– Deltagare i studien som mer tror på tur snarare än skicklighet upplever betydligt högre eller fler ångestsymtom än de som uppfattar sin kompetens och beredskap som mer tillförlitlig än något annat, berättar Greg Wood.

Hans eget arbete, tillsammans med Dr Marc Wilson vid University of Exeter, om effekten av förberedningstekniker, såsom Quiet-Eye (QE) upplärning, där idrottsutövare blundar precis och låter ögonen vila för att sedan kunna koncentrera sig än mer. Det blir ett sätt att hjälpa spelare att känna sig mer i kontroll och därigenom kan deras utförande förbättras. Däremot anser forskarduon att oavsett hur mycket du förbereder dig själv, eller arbetar hårt för att arbeta fram en process för att välja
ut lottnummer eller placera insatser på roulettehjulet så kommer dina chanser att vinna inte förbättras.

Trots detta kvarstår straffläggningsmyten. Det kan vara lätt att förstå hur känslan som en passiv åskådare i ett sådant avgörande. Allt är utanför din kontroll. Vem har inte fallit offer för fatalism och förminskande av självkänslan före en stor presentation, intervju eller ett viktigt möte av något slag?

Medan vissa kan anta att ett lag naturligt skulle öva upp de nödvändiga stödstrukturer för straffläggare, tyder anekdotiska bevis och uppgifter i övrigt, som Ben Lyttleton, författare till Twelve Yards: Konsten och psykologi Straff, att det inte alls är så:

– En av de största farhågorna om spelare i en straffläggning är att göra dina lagkamrater besvikna. Alan Shearer sa alltid: ”Jag var aldrig rädd för de miljontals människor som tittade från soffan. Jag var rädd för att svika de tio lagkamraterna på planen och de övriga 12 på avbytarbänken.” Det är den här stora rädslan för att du på något sätt sviker ditt lag om du misslyckas slå in din straff, menar Ben Lyttleton.

Dessa farhågor kan förvärras av att ta steget fram inför en straffläggning och säga sig vara redo, trots att egna tvivel spelar spratt med en själv.

– Om du tror att du måste ta ansvaret för att du är en ledare, så du kanske inte gör det av rätt anledning. Om du tar ansvar för att du verkligen känner att du kan göra ett bra jobb genom att ta straffen, och vill ta din straff, då är det annorlunda. Det är en bra sak. Under många år, var det tradition att tränare tog en runda och frågade sina spelare, ”vill du ta en straff?” När vi får tillgång till vad som faktiskt händer i en sådan process blir antalet spelare som avstår från att ta en straffspark ganska stor. Av de spelare jag intervjuade fann jag att omkring 30 procent säger nej, berättar Geir Jordet.

STEGEN FRAM TILL STRAFFPUNKTEN

Stegen fram till straffpunkten, mot målvakten, till ljudet av supportrarna till båda lägren är inte den psykologiska peaken som det ofta framstår somatt det är så ofta som. I alla fall inte enligt Jordets arbete som har visat att väntan i mittcirkeln faktiskt är där ångesten tenderar att tränga sig på för straffläggarna. Men ”promenaden” kan fortfarande frambringa tankar och utmaningar för spelaren att övervinna.

För vissa fotbollsspelare börjar striden för att vinna det mentala kriget mot sina egna känslor långt innan deras fotbollsskor ens rör planen.

Tom Bates är specialist i idrottspsykologi och kan det mesta om hur visualisering hjälper spelarna att hantera sina känslor inför uppgiften. Genom att bygga upp levande mentala bilder av spänningarna inför straffen i huvudet på de själva kan spelarna förbereda sig för den verkliga mentala belastningen som stundar. De kan också, likt Stig-Helmer Olsson i flygplanet, gång på gång säga positiva meningar till sig själva för att påminna sig själva om sitt självförtroende och därigenom koncentrera sig på sina styrkor och förmågor.

Ändå kan negativa meningar smyga sig in i huvudet och ställa till det för skytten, särskilt för ovana straffläggare.

– Om du missar en straff för din klubb som du ska spela för nästa vecka kan anspänningarna släppa en aning då du kan få en ny chans att sona din miss. Medan en miss i landslaget och därigenom ofta i ett större sammanhang kan innebära att det kan ta upp mot två år, om inte längre, innan du får en ny chans. Du är en fotbollsspelare vars hela liv har stavats fotboll. Du började klockan åtta, dina föräldrar skjutsade dig överallt i 10 år, du arbetade dig upp genom systemet i ytterligare 10 år, och
nu är du 28 år. På toppen av din karriär och du tjänar bra i ett sammanhang där du trivs. Och, det enda som folk kanske minns dig för är hur du gör i det där ögonblicket. Det är högst osannolikt att du någonsin kommer att ta en annan liknande straff igen, någonsin. Detta är ditt ögonblick: hela din karriär kan kokas ner till fem sekunder, säger Lyttleton.

Se bara vad många svenskar fortfarande förknippar Håkan Mild med. Trots att det gick bra i straffläggningen mot Rumänien i kvartsfinalen 1994, och att han dessutom gjorde mål i bronsmatchen är hans missade straff fortfarande något som folk hatar honom för.
Men som Roberto Baggio sa: ”Straffar missas bara av de som är modiga nog att ta en”.

Det är inte svårt att se hur engelska spelarna kämpar för att klara sig när tvingats på dem.

Men hur påverkar trycket en spelare?

– Trycket sänker nivåerna av lycko-hormoner som dopamin och kortisol. Känsloreceptormekanismer i hjärnan orsaka en ökning av hjärtfrekvensen och muskeltemperaturen förbereda för kamp- eller flyktsituation. Den emotionella hjärnan går på högvarv men utan kontroll. Den rationella, logiska, tänkande delen av hjärnan, pannloben, blir då oorganiserad, förklarar Bates.

Med allt detta som händer inom medvetandet hos skytten, är det oerhört viktigt med atmosfären som skapas av laget vid en straffläggning.

Zambias triumf i Afrikanska mästerskapen 2012 kanske är det bästa exemplet på hur en positiv inställning vid en straffläggning kan bidra till att inte bara säkra segern men tillåta spelare att fly undan sina bekymmer genom att gå upp i gruppen.

Hellre än att kämpa igenom spänningen tyst, passivt och ensam, samlades laget tillsammans för att sjunga sin lagets hymn, Chipolopolo Song. Då kunde varje spelare kliva fram till straffpunkten för att till tonerna av sina lagkamrater i mittcirkeln och vid bänken slå in sin straff.

Lyttleton utvecklar betydelsen av detta:

– Vad Zambia gjorde var att distrahera sig själva genom att alla sjöng. Stoppila Sunzu, backen som slog in den avgörande straffen, sjöng även när han gick fram till bollen och lade den till rätta innan domaren blåste i sin pipa. Han var inte ensam fram till bollen. Han var laget, och de var alla tillsammans i det ögonblicket. Det var så han kände sig när han slog till bollen. Det var inte den enda anledningen till att han gjorde mål, men det verkligen hjälpte honom.

Sången var oplanerad men hela deras uppträdande var en extrem emotionell grund med tanke på historien om den förlorade generationen, och det faktum att finalen skulle spelas på samma stadion som låg nära olycksplatsen. Ordföranden för den zambiska fotbollsförbundet var en överlevare från det laget. Dessa saker kombinerade kan göra att du tror att det skulle bli alltför känslomässigt, men det blev det inte.

Jag visualiserade tanken på ljudets makt och om att sjunga en sång eller lyssna på en sång som faktiskt kan hjälpa dig till framgång i en stressande situation. Jag undrade om musiken kunde ge dem en extra halv procent, men jag fick inte bevis för att påvisa det, berättar Lyttleton.

Det är en intressant idé, även om det kan finnas lite i vägen för gedigen forskning att backa upp det med, finns det vissa begrepp inom området psykodynamisk terapi som kan peka mot potentiella tekniker, såsom inneslutning, att Zambia oavsiktligt kan ha dragit nytta av.

Men medan denna spontana, musikaliska strategi kan ha tjänat Zambias syfte, är det inte en metod som lätt kan efterliknas av andra lag, med tanke på de speciella omständigheterna i deras uppvisande av solidaritet. Om ett lag vill göra bra ifrån sig i en straffläggning, måste de planera och förbereda sig för de utmaningar de ställs inför.

ANSATSEN

När straffskytten stegar fram för att rätta till bollen och göra sig redo för ansats och avslut börjar deras muskelminne att spåra ut och deras uppmärksamhet är lättstörd. Distraktioner och avbrott är nu den största oron för avslutaren.

Jamie Carraghers ökända mål efter att ha rusat fram och satt straffsparken lite för snabbt då domaren inte hunnit blåsa i sin pipa. Carragher tvingades slå om straffen. Och missade.

– Tankar blir utspridda lite överallt, man blir ofokuserad. De neurologiska och biokemiska förändringarna i hjärnan orsakar vad som borde vara ett självständigt flyt av en enkel rörelsekombination till att bli en stammande, tafatt ful och spretig rörelse, förklarar Bates.

En förlust av precisionen du vet att du besitter är det sista du vill ha när du förbereder dig för att ta en straffspark som kunde ha avgjort om ditt lag blir mästare eller nedflyttade; världsmästare eller en glömd förlorare i kvartsfinalen. Och tyvärr, det är inte erfarenheten som räknas som vissa människor kan tro.

– I huvudsak blir expertens hjärnan en novis igen. Det sätt den utövande uppfattar miljön kan orsaka en experts undermedvetna rörelser att bli medveten och också tafatt, fortsätter Bates.

Men det är långt ifrån bara den fysiska biten som påverkar spelarna. Doktor Woods berättar att ångest också gör att spelarna är mer mottagliga för externa distraktioner, främst sådana som kan vara hotfulla mot det som ska uträttas. Detta gäller särskilt den målvakt som bokstavligt talat hotar att sänka tanken på att faktiskt sätta bollen i mål. Att bli upptagen av sin motståndare kan skada skyttens chans men när straffläggare är målmedvetna och lyckas hålla både muskler och tankar
i schack visas en uppmärksamhet som istället för att titta på var de ska sikta vågar titta på vad målvakten ska göra, vilket håll denne slänger sig åt.

Som Dr John van der Kamp vid VU University Amsterdam förklarar kan detta allvarligt påverka ett straffmål.

– Att tänka att man inte ska missa, eller att inte skjuta inom räckhåll för målvakten kan vara oerhört kontraproduktivt. Vi fann att de som sagt att inte sparka inom räckhåll för målvakten såg på målvakten längre och oftare, vilket resulterade i att de la sina straffar närmare målvakten. Det är utifrån detta klokt av målvakten att försöka fånga uppmärksamheten hos straffläggaren, eftersom om det lyckas kan bollen hamna allt närmare den mänskliga muren på mållinjen. Detta kan ha hänt under Europacupfinalen i Rom 1984 då Liverpools målvakt Bruce Grobbelaar fick gummi-ben mot AS Roma och därigenom vann europacupen åt engelsmännen, eller varför inte minnas en annan Liverpoolmålvakt? Jerzy Dudek som dansade hej vilt i Istanbul 2005 och såg till att Liverpool fullbordade comebacken mot Milan. Eller till straffläggningen mellan Holland och Costa Rica nyss inbytte Tim Krul som bara genom att ha blivit inbytt satte motståndarhuvudena i ond tankeverksamhet.

Förmågan hos en målvakt att hacka sig in i motståndares uppfattningsförmåga kan gå ännu längre. Doktor Van der Kamp berättar att genom att sträcka ut sina armar upp mot skyn, kan målvakten likna en Muller-Lyer illusion av att se längre, men också kunna få motsatt effekt: hålla ner sina armar ner för att se mindre ut. Detta kan påverka genom att med ett större uttryck uppmuntra skytten till att skjuta längre bort från målvakten, eller närmare målvakten som vill utge sig för att vara mer mindre och mer kompakt.

Det är även möjligt för en målvakt att lura en straffläggare att siktar på en viss sida. Genom att stå 5-10 centimeter vid sidan av mitten av målet, kan målvakten uppmuntra en skytt för att sikta på den sida av målet med lite mer utrymme.

– Vi fann i vår forskning att det finns en chans på 60 procent, i stället för 50-50, att straffen ska syfta till att sitta på sidan med mer utrymme, berättar van der Kamp. Och det finns gott om berättelser om hur målvakten ställer upp inför en straff.

– Att kunna orientera sig efter hur den isättande foten bredvid bollen sätts i kan berätta för målvakten om bollen går till vänster eller till höger i 80 procent av fallen. Detta händer ungefär 250 millisekunder innan bollen börjar röra sig, och kan ge målvakten den lilla tid som behövs för att slänga sig till rätt sida i tid, säger van der Kamp.

Med andra ord: Se upp var du sätter ner foten!
TILLSLAGET

Med bollen upplagd på en noggrant utvald tuva, en färdig tanke om hur straffen ska sitta i mål och att alla muskler är med är allt som återstår att avslutarfoten ska träffa bollen med ett fint tillslag. Ändå kan så mycket fortfarande hända med en spelare i dessa avgörande sista ögonblick.

Som redan konstaterats kan fixering på målvakten orsaka att man siktar närmare dem. Spelarens blick är oerhört viktig.

– Dit blicken riktas, tenderar skottet också att sitta. Detta beror förmodligen på det faktum att ögonrörelserna som styr vår blickriktning också påverkar kommandot för att rikta benens rörelser, förklarar van der Kamp och fortsätter med ett råd.

– Du bör försöka att fokusera på var du vill sikta, snarare än på målvakten. Detta är vad vi kallar Målvakts-oberoende-strategi. Bestäm var du vill skjuta innan du går fram från mittcirkeln. Men att titta på målvakten och sedan bestämma sig var man ska sikta efter det är fortfarande en mycket effektiv strategi för de med den skicklighet att kunna reagera exakt i ögonblicket. Återigen är spelarens blick den centrala, enligt Jordet.

– Titta på Andrea Pirlo. Han ser sällan på bollen. Han har bollen vid sina fötter, men hans blick är alltid vänd uppåt. När spelare har dessa färdigheter och vet hur man ska utföra det, kommer de att prestera bättre. De är mer flexibla och kan faktiskt ta beslutet i sista stund, menar Jordet.

Mindre vana straffläggare hjälps inte av detta utan är mer fasta i ett sätt att slå en straff och kan inte svara på målvaktens agerande.

Doktor Tim McGarry vid University of New Brunswick menar att när en spelare är lamslagen av panik, förlorar de fokus, blir lättare att distrahera och kan även frysa.
Resultatet blir så gott som alltid dåligt beslutsfattande och, följaktligen, också dåliga handlingar.

Det är inte bara riktningen av skottet som påverkas enligt Erman Misirlisoy, doktorand vid Institutet för kognitiv neurovetenskap vid London’s Global University, UCL.

– Rädsla är förknippat med ett återhållsamt beteende. Att fysiskt vilja röra sig bort från något som orsakat oss fruktan. Detta skulle kunna leda till en oförmåga att slå till bollen med den tillräckliga kraft som krävs för att göra mål. Däremot kan för mycket adrenalin och spänning leda till att man sparkar bollen över målet, menar Misirlisoy.

Att öva på både de fysiska och mentala bitarna som krävs för att göra mål är viktigt. Som alltid gäller även den gamla maximen: misslyckas att förbereda och förbereda sig för att misslyckas.
RESULTATET -FLIPP ELLER FLOPP

Straffens resonans kan påverkas långt efter att den är slagen. Som ringar på vattnet. En straffspark som slagit kan få långtgående konsekvenser.
Att fira sin framgång vid sin straffspark kan stötta lagkamrater i deras egna strider för att erövra demoner innan de kliver fram, och även demoralisera motståndare, enligt Jordet:

– Det har en stor effekt på straffläggningen i stort. När du har firat ditt mål ökar du omedelbart chansen att nästa motståndare ska missa hans skott. Samtidigt som det ökar din egen lagkamrat att sätta sin. Firande påverkar alltså vad som komma skall. Denna effekt är större och mer dramatisk när firandet är mer synligt, exempelvis om en spelare firar genom att göra sig stor, sträcka sina armar i luften eller hålla armarna rakt ut åt sidan. Det är vettigt. Dessa är känslor, och känslor är smittsamma, säger Jordet.

Den typen av målgörande och efterspel kan också spela en stor roll i att bryta viljan hos en motståndare eller förstärka beslutsamhet lagkamrater.

Mindre studerat är hur straffar såsom Antonin Panenka tog sin straff i EM-finalen 1976. Den fick en en uppenbar inverkan på stämningen och kroppsspråket hos motståndarlaget. Francesco Totti gjorde detsamma i EM 2000 mot Holland när han chippade in sin straff mot van der Saar, vilket understryker den uppenbara skillnaden i klassen och fattning mellan de två lagen. Holländarna hade inte samma kyla.

Yaya Touré slog sin straff i mål och bevisar för Afrika, England och övriga världen varför han tillsammans med Eden Hazard och Dimitar Berbatov delar första platsen som Premier Leagues bästa straffskyttar, med åtta mål på åtta försök. Teknik, ja. Tur, nej.

– Erfarenhet behöver i och för sig inte nödvändigtvis vara en bra sak, eftersom de vet mer om konsekvenserna av att underprestera och trycket blir därigenom helt enkelt högre. När du är erkänd som en av de ledarna i ditt lag förväntar sig alla att du kommer göra mål. Den pressen kan ge en högre sannolikhet av att misslyckas, säger Jordet.

Lyttleton beskrev de stora namnens straffmisslyckanden under VM i Brasilien 2014 som ytterligare bevis.

Chiles Alexis Sánchez missade i straffläggningen mot Brasilien. Bryan Ruiz, Costa Ricas kapten och främste spelare, gjorde inte heller han mål på sin straff mot Holland. Men även holländarna hade liknande problem mot Argentina, med Wesley Sneijder som misslyckades som Hollands stora namn efter att Robin van Persie blivit
utbytt.


%d bloggare gillar detta: