En pojkdröm dör inte i flykten

jacob

Jacob Vieiras kropp vittnar om det våld han flytt i från. Nacken och armarna är fulla av ärr. Han berättar att det är följden av att han under sin uppväxt i Kenya försökte hålla sig undan droglangare. Framgångsrika fotbollsungdomar får emellanåt vara drogkartellernas oskyldiga budbärare på deras resor mellan grannländernas fotbollsturneringar. Jacob Vieira ville inte riskera sin fotbollsdröm och talang. Därför ljög han om u-landslagets avresedatum till en turnering i Tanzania för att slippa undan det riskabla uppdraget. Några veckor senare när Jacob Vieira återvände hem kom hämnden och vedergällningen. Någon hade riggat hans ytterdörr så att när han tog tag i handtaget fick han en så pass allvarlig elektrisk stöt att han blev medvetslös och huden i ansiktet brändes bort.

Det var med det bagaget Jacob Vieira kom till Newcastle i augusti 2014 på provspel. Tränarna vid Newcastle Uniteds akademi blev så upprörda av hans historia att de uppmanade honom att söka asyl i England. Två och ett halvt år senare är Jacob Vieira 21 år gammal och försöker fortfarande övertyga de brittiska myndigheterna om att han riskerar sitt liv och sin hälsa om han skulle återvända till Kenya. En person som söker asyl i Storbritannien är inte tillåten att varken arbeta eller studera. Därigenom har Jacob Vieiras största önskan, att få spela fotboll på professionell nivå fått stå åt sidan.

De brittiska myndigheterna vägrar att diskutera enskilda fall, men Vieira verkar ha blivit behandlad med viss skepsis som nu genomsyrar många länder i väst där människor söker asyl, i hopp om en lugnare och säkrare tillvaro än den de flytt ifrån.

Enligt egen utsago har Jacob Vieiras fått höra av sin handläggare att han har en stark berättelse med tillräckligt stor fara för honom att återvända till Kenya. Efter att ha blivit lockad till Newcastle på provspel, då Vieira spelade för Muhoroni i kenyanska högstaligan, har han förstått att berätta och lägga fram sitt ärende i media inte räcker. Det är en myndighetsprocess där han fortfarande springer i ett ekorrhjul.

Inte någonstans såg Jacob ljuset och möjligheten att bli en del av en Premier League-klubb. Efter att ha varit fast på ett asylboende i västra London blev han förflyttad till Liverpool under tiden då hans livsöde avgörs. Det var där han kom i kontakt med Everton, klubben som antagligen gjort allra mest av alla klubbar i hela Storbritannien för att tillhandahålla asylsökande en meningsfull vardag i form av fotboll.

Den blå-vita klubben har veckovisa träningar för flyktingarna och har hjälpt mer än 250 personer från närmare 25 länder. Främst människor från Mellanöstern. Liverpool har som stad också välkomnar initiativet och de nya medmänniskorna. Lokala unga lag har sett stora fördelar med att spela matcher mot de nykomponerade laget, vilket har fullkomligen förintat potentiella rasistiska misstankar gentemot de nya medborgarna.

– Det handlar om att hjälpa ett helt samhälle att se medmänniskan, istället för att fokusera på olikheter och upplevda brister hos andra, säger Lee Johnsson som arbetar i Everton med projektet. Arbetet har fått ett så pass brett genomslag att det finansieras av kommunfullmäktige i Liverpool.

För Jacob Vieiras del hamnade han i projektet då en scout uppmärksammade hans talang och såg till att han fick en plats i laget.

Fotbollen tar ett stor ansvar i England för att involvera och inkludera flyktingar i sportens gemenskap. Amnesty lyfte tidigare i månaden fram ett gammalt exempel där människor flyende från det spanska inbördeskriget senare blev fotbollsproffs i engelska ligan. Everton, Leicester, Hull, Southampton, Brentford och Notts County är exempel på klubbar där det exemplet togs tillvara på. Både Leicester och Hull organiserade en match för de asylsökande. Allt för att välkomna människorna in i gemenskapen.

Att få spela fotboll och få professionell hjälp att utveckla sitt spel har varit en stor hjälp för många, inklusive Jacob Vieira.
– Jag får varken arbeta eller studera. Det enda jag får göra är att spela amatörfotboll. Det kan göra att man kan känna sig både isolerad och utanför, berättar Jacob Vieira.

Men projektet i Liverpool och genom Everton har gjort det möjligt för 21-åringen att jobba nära tränare som tränar bland de absolut bästa i hela England, även om det är fortsatt en limbo för honom. Men det positiva är att han på ett sätt kan kringgå studier på ett vis. Genom det täta arbetet med tränarna från Everton kan han utveckla sin mentala hälsa och samtidigt lära sig Premier Leagues anställningspolicy.

– Man känner att myndighetspersoner inte vill tro på ens historia och vad man berättar att man varit med om. Jag har lagt fram alla bevis på varför jag har kommit hit. Jag hade aldrig sett på den här asylprocessen på det sätt jag gör nu, efter att jag träffade de tränare jag träffade. Att de föreslog att jag skulle söka asyl var en stor hjälp för mig. Att Everton senare varit villiga att ge mig en plats i deras klubb värmer. Jag som människa blir sedd, säger Jacob Vieira.

En av Everton-projektets deltagare fick en provsejour hos Nottingham Forest efter att ha fått uppehållstillstånd. Vieira får det exemplet att drömma om ett nytt liv med nya möjligheter att uppfylla hans pojkdröm, att ha fotboll som arbete. Själv beskriver han sig som en användbar spelare som tar jobbet där han blir placerad.

– Jag vill bevisa att jag är användbar och att jag inte bara är här för att jag måste fly, utan att jag också är målmedveten, säger Jacob Vieira.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: