Nödvändigt hat och agg

Det är en förment giftig rivalitet som eldas på med både historiska och posthistoriska konflikter. Båtkanaler och kamper om industrier och jobb. Titlekamper, avstängningar i Europa, tränardispyter och spelare vägrar att skaka hand. Avskyvärda ramsor om död och sånger där tragedier förlöjligas.

Allt detta och mer kommer att minnas och hjälpa till att skapa en hetsk stämning innan Manchester United och Liverpool möts igen i eftermiddag.

Det är bara det att sanningen om lagens relation till varandra kanske ligger någon annanstans. Kanske att det till och med handlar mer om någon slags idrottslig kärleksaffär än hatet ovan nämnt. Båda klubbarna är beroende av varandra, och så också, tydligen, deras supportrar.

– Vi kanske inte skulle vilja erkänna det, men vi behöver de här mötena. Vi gillar rivaliteten. På 80-talet var det den enda vi verkligen hade. Det var det enda som vi såg fram emot. Det har förändrats, men vi dras alla fortfarande till Liverpool-matcherna på ett sätt som vi inte gör till andra. Vi vill verkligen inte att det ska gå bra för Liverpool, men vi vill ändå spela två matcher per säsong mot dem. Vilka annars? Leed? Okej, det vore kul att ha Leeds i Premier League, men jag saknar dem inte speciellt mycket ändå, tänker Barney Chilton, redaktör för United fanzinet Red News.

Här är en generell motsats kring fotbollsrivalitet klubbar och deras supportrar mellan. Fansen deklarerar tydligt sitt agg gentemot varandra att bara färger på matchtröja och halsduk skiljer dem åt.

Annars är det ofta samma sorts hemstad, samma sorts jobb, samma sorts skola, samma besatthet och kärlek till samma sport. Skulle man fylla i en profil på valfri datingsajt skulle det garanterat dyka upp en hel del ”perfect matches”. Skiljer man grupperna åt på två kortsidor på en och samma arena och det blir genast en hätsk stämning. Varför?

– Fans behöver rivaliteter, eftersom de får oss att känna oss viktigare. Det gör att människor tänker gott om sig själva, en känsla av ”Må de frukta oss”, eller, ”Vi är bättre än dem”. Det är inte så mycket att du får hata någon annan, men att de får hata dig, förklarar Alan Bairner, professor i idrott och social teori vid Loughborough University, England.

– Vi hatar varandra eftersom vi är likadana. Vi ber om Uniteds framgångar, eftersom vi har haft framgångar vi med, säger Andy Heaton från Liverpool podcasten och digitala tidningen The Anfield Wrap.

Tony Wilson, skivbolagsägare och Unitedsupporter är inne på samma spår:

– Om Manchester är hjärtat i nordvästra England är Liverpool lungorna.

Det finns solidaritet mellan många United- och Liverpoolfans över många av de stora frågorna för de som tittar på engelsk fotboll. Ämnen som eskalerande biljettpriser, och en misstro av giriga utländska klubbägare.

För två lag som osannolikt kommer kunna utmana om titeln i år finns också en känsla av flykt från samtiden i eftermiddag. En match när det är mindre om vad resultatet gör med tabellplaceringen, och om resultatet i sig går vägen kan bli den roligaste dagen på hela säsongen. En chans att glömma det långsiktiga och låta sig kastas in i nuet.

Det kan vara en av anledningarna till att efterfrågan på biljetterna till bortafans-sektionen i denna match är större än till någon annan match. Att åka till fiendeland är ofta mer spännande än att titta på det egna laget hemma. Att komma som i en räd mot den stora antagonisten är som inget annat.
Att titta på fotboll handlar om intensiteten i upplevelsen. Firandet av ett mål, atmosfären, känslan av samhörighet. Aldrig är denna känsla så påtaglig som mot dina dödsfiender.

– Det kommer aldrig att hända, men om United någonsin skulle åka ur, naturligtvis skulle jag skratta, men samtidigt skulle jag hata det. Jag skulle inte vilja ha dem i Championship, medger Andy Heaton.

Det kanske överraskar utomstående, men antipati mellan de två klubbarna har sällan varit konstant.

Var spelade Uniteds stor manager Sir Matt Busby som aktiv? Jo, på Anfield. Var spelade United när de under en kortare period i början av 70-talet var avstängda från spel på Old Trafford? Jo, på Anfield.

– Det finns en allmän stomme av rivalitet genom denna historiska icke-fotbollsantipati. Både politiska och ekonomiska förskjutningar har också hjälpt till att att underblåsa detta. Men saker och ting blev mer och mer intensifierade och mycket mer infekterade i slutet av 70-talet och början av 80-talet. Delvis av fotbollsskäl men också på grund av yttre påverkan, säger John Williams, fotbollssociolog och författare till Red Men, en biografi kring Liverpool FC.

Williams säger att United hade ”glamouren och medieprofilen” men inte lyckades, medan Liverpool fans kände att Red Devils var ”medias älsklingar som fick alldeles för mycket publicitet” medan deras egna lag dominerade.

– Det fanns ett supporterbråk över rötterna till den nya modestilen, casual-stilen, och Liverpool, staden, hade också anpassats mycket mindre väl till de nya ekonomiska och politiska realiteter som 80-talet begärde, berättar Williams och fortsätter:

– Detta underblåste förbittringen och de upplevda övergreppen. Manchester verkade göra bättre i lågkonjunktur än Merseyside. Det fanns en uppfattning i Liverpool att deras enormt framgångsrika men ”professionella” och ”fackmanna-”lag alltid stod i skuggan av stjärnorna på Old Trafford. United stal uppmärksamheten från staden Liverpools enda stolthet.

– Everton och Liverpool var ”vänliga” rivaler, människor i samma familjer på olika sidor och utan geografisk klassklyfta. De röda behövde en bättre måltavla än vad Everton kunde bistå med, återberättar Williams vidare.

Williams säger att det var ganska svårt för Merseysides fotbollsfans att generera äkta och tillfredsställande hatkänslor gentemot Everton som hade sitt hem bara ett stenkast bort, på andra sidan Stanley Park. Det blev då mer logiskt att vända sina arga blickar mot United och deras supportrar. Mycket på grund av att Manchester City verkade vara en osann rival och potentiell utmanare.

– Spöket för båda klubbarna verkade uppenbart och att ligga vid den motsatta änden av motorvägen M62 spädde på det hela ännu mer. Semifinalen i FA-cupen 1985 på Goodison Park blev början på ännu en upptrappning av det nyupptäckta hatet. Semifinalen spelades strax efter Heyseltragedin och United-fans fick plötsligt något att respondera på, eftersom Liverpoolfans sjungit ramsor om Uniteds Münchenolycka. En eskalering var oundviklig, säger Williams.

Åtta United spelare var bland de 23 döda personerna efter flygolyckan i München 1958. 27 år senare, dog 39 fotbollssupportrar under våldsamma sammandrabbningar mellan Liverpool- och Juventussupportrar vid Europacupfinalen på Heyselstadion i Bryssel.

Först med händelser i paritet med varandra och sedan en en dramatisk förändring i maktbalansen mellan lagen i mitten av 90-talet kom en ännu större spänning. Varje klubb kan nu hävda överhöghet: United, för sina 20 ligatitlar till Liverpools 18. Liverpool för att vara europeiska mästare fem gånger jämfört med Uniteds tre.

Så som den engelska fotbollen lagt världen vid sina fötter och Premier League spridits över hela världen har rivaliteten fått större innebörd, fler bryr sig.

– Det är viktigt. Dessa två klubbarna är verkligen de enda två globala klubbarna från Storbritannien, även i den 23:e upplagan av Premier League. Manchester United och Liverpool FC är jämfört med andra engelska klubbar långt, långt före sett ur den aspekten, hävdar Richard Elliot, VD för Lawrie McMenemy Centrum for Football Research vid Southampton Solent University.

– Premier League är ett mediaskådespel nu och klubbarna tävlar om globala fansskaror. Supportrar som är fristående från geografi väljer ofta lag efter historisk tradition och framgång, men oundvikligen köper de in dessa rivaliteter på exakt samma sätt som en supporter som ser matcherna på plats vecka ut och vecka in. Rivaliteten driver tävlingsidrotten. Vissa kan skapas genom historiska arv, men media kommer också att haussa upp några också. Om du kan skapa rivalitet och en känsla av förväntan skapas en underhållningsprodukt som drar till sig en större publik för att se till att de konsumerar din produkt i den utsträckning som du vill, säger Richard Elliot.

– Det enda som verkligen dikterar huruvida betydelsen av rivalitet avtar är om ett av lagen blir nedflyttade. Det skulle behövas något alldeles extra ordinärt, något utöver att ett lag inte var konkurrenskraftiga över en längre tid för att rivaliteten skulle tonas ner. Men även då, om två lag skulle mötas i en cupmatch tror jag fortfarande att rivaliteten skulle vara så intensiv som den är idag, avslutar Elliot.

Eftermiddagens match kanske inte är den kryddstarkaste måltiden av denna långvariga måltid. Sir Alex Ferguson som ofta använde Liverpool som sin måltavla och Rafa Benitez ”Jag vill prata om fakta”, liksom Luis Suarez och Patrice Evra, har spätt på tillställningarna flertalet matcher under det senaste decenniet. Men ingen av de nämnda finns kvar i rampljuset kring matchen.

Men det är fortfarande en match som ingen annan och båda klubbar och supportrar kommer att sköta om och vårda den.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: