Post-Dortmund Pre-Dortmund

Borussia Dortmund har ett mödosamt arbete att göra i efterdyningarna av den så gott som osannolika sagan. En uppgift som är betydligt mindre glamorös och romantisk för att på nytt bygga en konsekvent och hållbar struktur för nya framgångar.

Om Dortmund varit Askungen de senaste säsongerna, har laget under den gångna säsongen iklätt sig en helt annan roll och fas. Nu är de gulsvarta tyskarna förbi kapitlet i boken där Askungen får både sin glasskol och prinskyss.

Efter att förra säsongen tagit Europa med storm med Champions League-final som facit står nu laget för en mindre glamorös uppgift. Att bygga en konsekvent och hållbar Dortmund-struktur för nya framgångar. Kanske inte en så rolig uppgift men desto viktigare. Lag som trotsar ett steg tillbaka efter en eller två dundersäsonger kan stå inför betydligt större bekymmer än det Dortmund faktiskt tagit tag i. För när prisskåpet inte fylls på längre, nyckelspelare och ledare tvingas säljas till rikare klubbar finns till slut en häpenhet över att framgångarna är historia och vips så handlar verkligheten om överlevnad i högsta ligan istället. För ett ögonblick förra sommaren väntade sig många att så skulle bli fallet med Dortmund, men den här säsongen har visat att laget återigen kan absorbera sådana chocker och etablera sig som en konsekvent utmanare till de främsta platserna i Europa.

Efter en flygande start på säsongen med sju raka segrar och segersiffror som 4-0, 6-2 och 5-0 tycktes det som om Bayern och Pep Guardiolas mixtrande inte skulle resultera i att de sprang hem ännu en ligatitel ohotade. Dortmunds nyförvärv Henrikh Mkhitaryan och Pierre-Emerick Aubameyang var oklanderliga och smälte utan problem in i Jürgen Klopps fotbollsfilosofi. Men även om framgång föder framgång är det en skör tråd att balansera på. När Neven Subotic skadades började istället en förbannelse som skulle hålla i sig. Hemvändaren och inflytelserika mittfältaren Ilkay Gündogan var redan borta från spel med en mystisk ryggskada som inte ville ge vika för varken framgång eller behov av honom på de centrala delarna på planen. Snart kunde man tro att Jürgen Klopp snarare var en sjukhusdirektör än en fotbollsfilosof. Vid flera tillfällen blev han, sjukhusdirektören, tvungen att starta utan så många som sex av de elva som säsongen innan startade Champions League- finalen i London. Som sur grädde på kallt mos började det skrivas om att Marco Reus var så iskall att hans VM-plats ifrågasattes. Dortmund halkade på vinterisen ner på en fjärdeplats till juluppehållet och titelförhoppningarna frös.

Men skam den som ger sig, tänkte Kevin Grosskreutz. BVB: s hopp om att ta sig vidare från Champions League-gruppspelet såg Grosskreutz till att bli verklighet i sista omgången då han sent, i 87:e minuten, med mer vilja än finess gjorde mål som skickade tyskarna till slutspelet före konkurrenten Napoli. Den kampfgeist som Grosskreutz visade var inte vacker men var det ögonblick som förkroppsligade Dortmunds mentalitet för resten av säsongen.

När säsongen sattes igång igen i januari efter vinteruppehållet var det samma kraft som Klopps mannar slog mindre tyska klubbar med i Bundesliga som de mötte Zenit S:t Petersburg i Champions League.

Marco Reus kan nog ha hört Kevin Grosskreutz sammanbitna kommentar och att inte ge upp. Reus var i mångt och mycket den som drev på en upphämtning mot Real Madrid som påminde om den som gjordes mot Malaga året innan i Europaspelet. Dessvärre räckte det inte hela vägen fram för Reus och Co. Ju längre säsongen led desto bättre blev Reus. I de sista sju matcherna i ligan gjorde Reus sju mål och var en stor anledning till att Dortmund till slut hamnade på en andra plats bakom överlägsna Bayern München.

När säsongen nu ska utvärderas av Klopp, fotbollsfilosofen, kommer han och hans mannar, fotbollsspelarna, säkerligen beklaga att de misslyckades med att slå Bayern när det gällde. Men de kan fortfarande kan vara stolta över att när de ändå mötte sin överman såg BVB aldrig ut som ett lag som hamnade 19 poäng efter seriesuveräna Bayern. Domarbeslut och mållinjeteknik i tyska cupfinalen åsido. Finalen var, likt Champions League-finalen förra året, en slug och spänt möte mellan två jämnt matchade lag. Det kunde ha gått hur som helst, kanske till och med till straffläggning. Det blev en tillfällighet som gav Bayern segern.
Bayernförlusterna svider, men Jürgen har också visat Pep att hans sida inte är ett sämre lag när lagen ställs mot varandra. Bayerns poängskörd på 90 poäng kanske kan vara bortom Dortmunds räckhåll just nu, men Klopp och BVB: s uppgift nu är främst att se till att prenumerera som titelutmanare och skugga Bayern München. Tyskland och Bundesliga har haft svårt att hitta en konsekvent topp i ligan. Bayern har alltid varit där, men utmanarna har varierat. Att förbli den självklara utmanaren till den ekonomiske jätten som tar för sig blir steg ett i en lång väg till den absoluta toppen i Europa. Även om detta inte låter som den mest ärorika uppgift så är den ändå sällsynt, svårt och väldigt viktig.

I den jakten kommer avsaknaden av Robert Lewandowski säkerligen kännas av på hemmaarenan Signal Iduna Park. Men återigen, Dortmund har bevisat att de står starka trots förluster av nyckelspelare och igen. Om de nu kunde spela merparten av säsongen utan sin bästa laguppställning och ändå ta sig till cupfinal och säkra andraplatsen i ligan kan de reda ut fler stormar. Trots ett år utan pokaler är framtiden ljus för Dortmund.

Säsongens Dortmundspelare är Marco Reus. Efter lagets 6-2-seger mot Hamburg i september sa en upp över öronen glad Jürgen Klopp att Marco Reus ”förtjänat en plats i himlen”. Den smarte yttern gjorde vad som var bäst för laget och det var det som förtjänade ett liv efter detta, enligt Klopp. När Dortmund gjorde mål i 73:e minuten, fanns både Reus och Lewandowski i straffområdet när Aubameyang spelade in bollen. Istället för att själv gå på avslut visade landslagsmannen Reus att det var ett bättre alternativ att låta Hamburgförsvaret ta hand om honom medan han släppte bollen vidare till en målgörande Lewandowski.

Under den här säsongen har Reus kombinerat sin känsla för taktik med en otrolig intelligens och speluppfattning. Hans avvägningar kring när det behövs individuell skicklighet och utnyttja medspelarna och samtidigt då göra dem bättre. Efter Mario Götzes avsked har Reus blivit Dortmunds största stjärna och han matchar sin offensiva kreativitet med flit i försvarsspelet. I VM hoppas nu, även de som funderade över hans plats i landslaget i början av säsongen, att han kan bibehålla all denna fotbollskunskap han visat upp i klubblaget.

För att fortsätta skriva en massa klyschor så finns det inget dåligt som för med sig något bra. Erik Durm är bra. Väldigt bra. I Marcel Schmelzers frånvaro har Durm tagit över vänsterkanten med besked och kommer säkerligen bidra till en positiv konkurrenssituation om vänsterbacksplatsen nästa år. Erik Durm, skolad som anfallare, har under säsongen bidragit med ett hårt skott i anfallet och en solit försvarinsats. Något som förbundskapten Joachim Löw uppmärksammat genom att ta med honom i den 30-manna VM-trupp. En drömdebut med andra ord.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: