Att lämnas ute i kylan

Estádio Beira-Rio byggdes upp med hjälp av klubbens entusiastiska supportrar. Fansen hjälpte till att mura tegel, gjuta betong och olika järnarbeten.


Under 1960-talet blev Estádio Beira-Rio ironiskt kallade ”Boia Cativa” , ett evighetsprojekt eftersom det verkade som bygget aldrig skulle bli färdigt. Något som blev en extra vagel i ögat hos Internacionals supporterled eftersom laget inte presterade särskilt väl på planen. Men arenan blev till slut färdig och Internacional gjorde hemmadebut den 6 april 1969.

Nu har den klassiska arenan byggts om inför sommarens VM-slutspel i Brasilien. En restaurering och ombyggnad som blivit kostsam, inte bara för klubben, staden och staten. Ett resultat av denna ombyggnad har gjort att biljettpriserna skjutit i höjden vilket i sin tur leder tilla tt vissa fans inte längre har råd att gå och se sitt eget lag. Detta fick João att skriva ett brev till sin klubb.

”Mitt kära Sport Club Internacional, jag heter João och är en ödmjuk man som lever ett enkelt liv med en liten pension från socialkontoret. Jag var en ung man full av liv och drömmar på 60-talet, då du behövde min hjälp första gången.

Och där var jag, ibland stals tegel i fabriken vid Porto Alegre, ibland samlade jag in pengar för att köpa påsar med cement. Jag slutade aldrig att svara på din vädjan efter hjälp. Jag gjorde allt och gör fortfarande allt för min älskade klubb.

1969 blev slutligen vår största dröm sann. Vår jätte var där och uppstod som ur en oas. Frukten av det arbete som många människor tillsammans gjort för dig, min älskade klubb. Jag var där och jag hjälpte vår gemensamma dröm bli verklig.

På 70-talet när Sport Club Internacional satte Rio Grande do Sul på fotbollskartan var jag där, stolt.
Men också på 80-talet, det svåra decennium utan en enda stor titel, var jag där, aldrig lämnade jag min klubb.

Sedan det olyckliga 90-talet. En hemsk säsong där vi förvisso vann brasilianska cupen 1992 men det var ändå bara sorg. Jag fanns som alltid på min permanenta plats vid Coréia (gamla Beira-Rio sektionen). Jag kom ofta hem utan röst och blåmärken orsakade av polisen när jag bara krävde förbättringar i laget. Inte heller då övergav jag er.

Jag firade som en galning när vi vann Gauchao titeln (Rio Grande do Sul områdets mästerskap red. anm.). Jag har genomlidit nästan tre nedflyttningar från högsta ligan, på 2000-talet fick jag se mitt lag vinna allt, jag såg hela världen målas i våra klubbfärger.

I dag, den 19 mars 2014, är arenan som jag hjälpte till att bygga påväg att officiellt öppnas igen. Nu är jag gammal och trött och med min lilla pension kommer jag inte att kunna uppleva vår gemensamma kärlek på plats i den moderniserade och renoverade arenan. Så jag, jag som aldrig övergav er ber er.

Du har lämnat mig ute i kylan. Allt jag ber om är att jag ska kunna vara på plats då och då för att till slut kunna få somna in som en lycklig man.

Snälla Sport Club Internacional, överge inte dem som aldrig har lämnat dig.”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: