Sovjet visade omvärlden musklerna

Det finns gott om människor, inte minst inom de styrande organen i fotboll i sig, vem skulle få det att fotboll och politik inte hör ihop. Detta är naturligtvis en ogenomtänkt analys av det hela, vare sig vi vill eller inte.

Fotbollen har ett sådant inflytande över så många människor att det ibland verkar omöjligt för politiker att inte kunna länka ihop de två. Från det relativt harmlösa, ”Du vinner bara VM i arbete”, slagord som Harold Wilsons brittiska regeringen i slutet av 1960 använde till mer olycksbådande intriger där staten dess organisationer och ledare styrde klubbar i östra Europa under kalla kriget.

Att expansionen av europeisk fotboll fick ett uppsving åren efter andra världskriget borde inte vara speciellt förvånande för någon. Ett bestående arv av kriget innebar enorma framsteg för flygteknik, vilket ledde till en snabb popularisering av kommersiell flygtrafik. Turnéer i Europa blev på mode för några av de största klubbarna i Europa. Särskilt för de lag som kom från andra sidan den nybildade järnridån. För lag som Honvéd Ungern och Dynamo Moskva blev resandet vardagsmat och var också en ledande orsak till bildandet av UEFA 1954. De första EM-vinnarna, Sovjet, skulle komma att krönas två år senare.


Men 1950-talet innebar inte bara ett uppsving för fotbollen i Europa. Internationellt fortsatte expansionen och med ett världsmästerskap vart fjärde år fanns det goda förutsättningar. Lyckligtvis för det europeiska fotbollsförbundet, UEFA, fanns en man med en tydlig vision i korridorerna. Den franske administratören Henri Delaunay hade suttit i styrelsen för världsförbundet, FIFA, under 1920-talet och sett Sydamerikas Copa America, som startades redan 1916. Delaunay ville att en europeisk motsvarighet skulle startas för att kunna konkurrera med ett Sydamerika som dominerat världsmästerskapen. Det blev en nations cup som senare skulle komma att bli EM, vilket skulle komma att bli fransosens drömuppfyllelse.

Europas framtid under 1950-talet var i händerna på både motsättningar och vänliga handslag. Å ena sidan försämrades relationerna mellan öst- och västeuropa under hela decenniet, vilket ledde till Berlinmurens uppförande 1961. Å andra sidan tog länderna i väst sina första trevande steg mot en gemenskap genom undertecknandet av Romfördraget 1957. Den breda politiska spänningen skulle komma att manifestera sig i den första upplagan av EM, något som Henri Delaunay aldrig fick uppleva då han dog i november 1955. Men hans vision fortsatte leva genom hans son Pierre, som tog över Henris ställning inom UEFA.

Den första upplagan av EM innehöll ett stort bortfall av landslag. Italien, Västtyskland och hela Storbritannien deltog inte. Den första europeiska nations cup-matchen blev därmed en match direkt in i det spända kalla kriget. Sovjetunionen och Ungern spelare i Moskva den 28 september 1958. Inför dryga 100 000 åskådare på Central Lenin stadion, nu Luzjnikistadion, vann Sovjet över Ungern, vars lag delvis hade blivit splittrat av den sovjetiska invasionen bara två år tidigare.

Landslagens nästa möte, nästan på dagen ett år efter finalen, vann Sovjet återigen. Av de fyra lagen som gått vidare till den sista upplagan av nations cupen var tre lag från socialistiska länder. Jugoslavien, Sovjetunionen och Tjeckoslovakien. Sovjets väg till finalen var dock fast i förutsägbara politiska gräl.


Det stora landet i öst hade i kvartsfinalen ställts mot Spanien och plötsligt ställdes mer än två landslag i fotboll på planen. Det blev en match med ideologiska förtecken, där kommunismen ställdes mot general Francos nationalism. Kommunister från hela Europa hade kämpat mot diktatorn Francos nationalister i det spanska inbördeskriget mellan 1936 och 1939. Trots att Spanien under andra världskriget höll sig neutralt fanns fortfarande tydliga spänningar mellan de två nationerna i början av 1960-talet. Franco vägrade att låta spanska landslaget att resa till Moskva för första mötet. Han gjorde även klart att Sovjet inte skulle släppas in till returmatchen. Den politiska motsättningen innebar att Sovjetunionen fick två stycken walk over-segrar med totalt 6-0 och en semifinal mot Tjeckoslovakien i Marseille.


När det var dags för finalspel på Parc de Princes i Paris mellan Sovjetunionen och Jugoslavien var den politiska spänningen återigen på planen tillsammans med de 22 utvalda spelarna. Matchen var insvept i efterkrigstidens politik då Jugoslavien 1948 hade uteslutits från Kominform, den internationella sammanslutningen av kommunistiska partier. Anledningarna till detta var många och varierande, men kan brytas ner till en konflikt mellan två starka ledare och personligheter. En strid mellan den jugoslaviska ledaren Tito och Stalin. Tito vägrade att acceptera Sovjetunionen som de facto ledare av de europeiska socialistiska länderna. Relationen mellan Jugoslavien och resten av östblocket började tina efter Stalins död 1953, även om Stalins efterträdare Nikita Chrusjtjov hävdade att Jugoslavien stod på tur för en invation, efter Koreakrigets upplösning. Men eftersom Koreakriget är det pågående kalla kriget blev det aldrig någon invation av balkan. Jugoslavien fortsatte att slå sig in på en politisk väg som varken var anpassad till sovjetism i Östeuropa eller den ekonomiska liberalismen i väst.


Sovjetunionen visade sig fortsatt starka på fotbollsplanen och vann, om än knappt. Men det var Jugoslavien som startade målfabrikationen, två minuter innan halvtid, genom ett mål från Milan Galic. Men ledningen hann inte jugoslaverna smälta då Slava Metreveli kvitterade efter bara fyra minuters spel av andra halvlek. Jugoslavien fortsatte dock att trycka på för ett andra mål, men hölls tillbaka av den sovjetiska målvakten Lev Yashin. På extra tid, missade Drazen Jerkovic en jättechans för Jugoslavien, och med sju minuter kvar att spela gav Viktor Ponedelnik Sovjetunionen sin första, och som det blev, och enda stora titel.

 

Det kalla kriget skulle visa sig vara betydligt hetare än vad namnet antydde…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: