Drogerna styr fotbollen

Diego Maradona, Adrian Mutu, Abel Xavier och Jaap Stam är bara några av alla spelare att ha åka dit på drogtester. Något som fortfarande är ett kontroversiellt ämne i Europa.  Något som fått europaparlamentariker att uppmana europeiska kommissionen att skapa en databas över läkemedel som intas av fotbollsspelare.


I Syd-och Centralamerika är det en helt annan historia. Men där är det inte fritids- eller prestationshöjande droger som är det största problemet. Det finns en mycket djupare fråga, en fråga som är kopplad till allvarlig brottslighet och som går bortom alla sportstyrande organ. Den kanske mest kända händelsen med drogkarteller i världsfotbollen inträffade under VM 1994. Innan turneringen startade i USA, hade knarkbaronerna i Colombia långsamt börjat ta över den colombianska fotbollen. De Medellin drogkartell var till exempel exceptionellt lönsam och vinsten investerades i fotbollen. Inte nog med att de använde sig av falsk biljettförsäljning för att dölja varifrån pengarna verkligen kom ifrån, de spenderade också stora summor på spel.

När Colombia mötte USA i gruppspelet av VM 1994 var sydamerikanerna stora favoriter. Laget nämndes till och med som en guldkandidat. Men Colombia förlorade matchen med 2-1 sedan Andres Escobar olyckligt styrt in ett självmål. Flera stora knarkkungar i Colombia hade spelat på en colombiansk vinst och förlorade därför miljontals dollar. Tio dagar efter förlusten som innebar Colombias uttåg ur VM mördades Andres Escobar utanför en nattklubb.

Humberto Munoz Castro, en livvakt till en av de mest inflytesrika och farliga drogkartellerna i Colombia dömdes för mordet. Escobar blev skjuten 12 gånger av tre beväpnade män och de sista ord Andres fick höra var ”tack för självmålet”. Dessa problem är något som myndigheter och förbund runt om i världen inte kunnat stävja efter Escobars tragiska död.


En av de senare olycksbådande händelserna i sydamerikansk fotboll var när Hijos de Acosvinchos, en peruansk klubb, drogades med förgiftat vatten. Deras motståndare, Sport Ancash, anklagades för att ha spetsat vattnet med bensodiazepiner, ett lugnande medel, innan lagens möte i den peruanska andra-divisionen. Bara 3 minuter innan Sport Ancash skulle ha vunnit matchen med 3-0 kollapsade fyra av motståndarna på planen. Jose Mallqui, Sport Ancashs president, skyllde helt och hållet incidenten på matförgiftning och pekade på översvämningarna i Honduras som precis hade orsakat dåligt dricksvatten.

En annan allvarlig incident inträffade när två rivaliserande knarkgäng i Honduras, Mara 18 och Los Tercerenos, avbröt en vänskapsmatch med skottlossning. Nio maskerade män med skottsäkra västar och masker, sköt hej vilt och dödade 14 oskyldiga supportrar som de trodde var rivaliserande Los Olanchanos drogkartell. Flera andra, däribland matchdomaren, skadades under massakern till synes utan anledning. De var helt enkelt på fel plats, vid fel tidpunkt.

Fotbollen har blivit en allt mer globaliserad företagsangelägenhet som ofta förknippas med girighet och hänsynslöshet. Kombinationen av fotbollsframgångar och ekonomiska framsteg via kriminalitet har fått många brasilianska fotbollsspelare att fullt ut välja fotbollen. CSKA Moskva anfallaren Vagner Love har till exempel blivit fängslad av polis för att följa med en knarkhandlare till en nattklubb i Rio de Janeiro. I Loves följe påträffades både en bazooka och maskingevär.


Inters föredetta anfallare, Adriano, har också han förknippats med kraftfulla drogkarteller. Adriano som fått både guldsko i Copa América 2004 och guldsko i 2005 års Confederations Cup har blivit fotograferad där han håller ett geväf med den ökända drogbaronen Fabio Atanasio da Silva i juni förra året. Adriano Leite Ribeiro har även anklagats för att ha överfört ett femsiffrogt belopp till da Silvas bankkonto under samma månad. I Adrianos första klubb, Flamengo, spelade en gång Bruno Souza. Han var även lagets kapten och målvakt. Han anklagades för att ha arrangerat ett mord på sin älskarinna Eliza Samodia. Souza sägs ha kidnappat älskarinnan och tvingat henne ta preparat som skulle leda till abort.

Det är en komplicerad situation som förvärrats av ländernas oförmåga att acceptera situationen. Det rättsliga arbetet kan ifrågasättas och många domare både hotas och mutas. Europa är inte skonat från problematiken, men har samtidigt tagit tag i problemet i en rad uppmärksammade åtal för olagliga preparat inom fotbollen. Den tidigare Juventus läkaren, Riccardo Agricola, dömdes till 22 månaders fängelse under 2004 för att ha administrerat flera förbjudna droger till sina spelare mellan 1994 och 1998. Engelska Southwicks tränare Barry Noonan fick 2007 14 års fängelse för att ha importerat och levererat kokain till ett sammanlagt marknadsvärde på dryga 1, 8 miljoner kronor. Evertons Jose Baxter och Paul Gascoigne har båda två gripits det senaste året för innehav av narkotika.

Att Humberto Munoz Castro bara avtjänat drygt en fjärdedel av sitt fängelsestraff för mordet på Andres Escobar tyder på att läkemedelsindustrin fortfarande är en dödligt inflytelserik kraft i den sydamerikanska fotbollen. Straffen är alltså inte alls lika långa när det gäller knarkuppgörelser
i Syd- och Centralamerika.


Inte heller ideella organisationer har kunnat förhindra och minska knarket inom fotbollen. I Bolivia, det fattigaste landet i Sydamerika, har Tahuichi fotbollsakademi ändå inlett en kamp mot drogerna. Skolan bildades 1978 för att utveckla unga fotbollsspelares ”sociala intelligens” och samtidigt hindra dem från den kriminella världen. Den prestigefyllda akademin har vunnit över 90 internationella turneringar sedan
starten. Flera kända bolivianska fotbollsspelare har börjat sin karriär i skolan. Jaime Moreno, Erwin Sanchez och Luis Cristaldo är några av dem.

Akademins motto är ”ja till idrott, nej till droger” och lobbar för tydligare förbud mot droger inom fotbollen. Ensamma kommer säkerligen inte akademin klara av att ändra det underutvecklade Bolivia som samtidigt är en av världens största exportörer av kokain. Det blir svårt för en akademi att hindra knarkkungar från att köpa fotbollsklubbar och fängsla knarkgäng innan uppgörelser leder till att oskyldiga liv går till spillo.

Akademin kommer inte ens att kunna hindra deras 3 000 inskrivna studenter, många av som är sponsrade grund av sina rötter i fattiga slumområden, från att bli inblandade i läkemedelsindustrin. Pengar och berömmelse kommer alltid ha en dragningskraft att dramatiskt förändra den mest oskyldig personens liv…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: