Bati bati bati bati bati bati bati bati Gooooooooooooooooool!

En av de största anfallarna i modern fotboll är naturligtvis Gabriel Batistuta. Tänker man på en riktig måltjuv i ordets rätta bemärkelse, tänker man på Batigol. Han hade en sagolik karriär i Boca Juniors, Fiorentina och AS Roma och samtidigt bar han med sig sin fantastiska klubb-form till landslagsspelet.


Född i Avellaneda, Argentina den 1 februari 1969, hade Gabriel Omar Batistuta inte fotboll som sitt första idrottsval. Som ung var han en ivrig volleyboll- och basketspelare, men efter att ha sett den magnifika Mario Kempes spela under 1978 års VM-slutspel, bestämde han sig för ägna sig åt fotbollen.
– Jag blev som förhäxad av Kempes. En riktig mästare, lär han ha sagt.

Efter några spel med vänner slöt han upp med den lokala klubben Grupo Alegria Club, där hans lagkamrater var snabba med att ge honom smeknamnet ”El Gordo”, tjockis. Smeknamnets beska eftersmak gjorde att Batistuta flyttade till Platense junior, där han vann regions mästerskapet genom att slå de mer kända Newell’s Old Boys på väg till bucklan. Batistutas mål fångade Newell’s tränare Marcelo Bielsa, och inte långt efter undertecknade Gabriel sitt första proffskontrakt med dem, 1988.

Hans tid på Newell’s Old Boys var en förvirrande upplevelse för unge herr Batistuta. Han var långt hemifrån där hans familj och hans flickvän fanns. Han var tvungen att sova i ett rum på stadion och fick ta itu med viktproblem som ofta höll honom borta från matcherna.

Men för att få lite speltid lånades Gabriel Omar ut till det mindre laget Deportivo Italiano i Buenos Aires, som deltog i Viareggio turneringen i Italien. Batistuta blev turneringens skyttekung och italienska scouter, plus några från de större argentinska lagen, vände blickarna mot hans talang.

Vid sin återkomst till Newell’s deltog han i Copa Libertadores finalen mot Nacional 1988, en match som Newell’s vann med enda målet i matchen.

Mitt under 1989 gick Batistuta vidare till River Plate där han genast gjorde intryck på sin nya klubb. Batistuta hann med att göra sjutton mål under sin första säsong, men personkemin med tränaren Daniel Passarella innebar att han petades ur laget. Så efter bara ett år med klubben ville han lämna, vilket han också gjorde, med bravur. Batistuta gick till ärkerivalerna Boca Juniors.

Men det klickade inte heller i inledningen av hans vistelse i Boca. Tränare Oscar Tabarez ville dock under januari 1991 föryngra anfallet och Batistuta tog plats i laget. När säsongen skulle sumeras hade Bati spelat mer än 30 matcher och gjort 13 mål vilket var en hjälp på vägen till Bocas mästerskaptstitel. Batistuta blev också skyttekung, nu för andra gången i sin karriär.

Denna form förde honom över till Italien och Florens lila lag, Fiorentina. Även där hade Bati en tuff start med anpassningssvårigheter till det italienska livet. Men snart hittade Gabriel nätmaskorna och han gjorde 13 mål i sin debutsäsong. Året därpå gjorde han 16 mål men Fiorentina åkte ur Serie A. Men Gabriel som stormtrivdes fortsatte dock i i Florens och Fiorentina studsade tillbaka upp i Serie A, tack vare alla argentinska mål i Serie B.


Fiorentina kom stärkta tillbaka till högsta ligan och började tampas högt upp i tabellen tillsammans med jättarna i italiensk fotboll. Vem gick i bräschen om inte Gabriel Omar Batistuta. Hans mest produktiva säsong kom under 1994-1995 då han gjorde hela 26 mål på 32 matcher, ett rekord som bröt Ezio Pascuttis 30-åriga rekord genom poäng i alla de elva första matcherna för säsongen. Vid den här tidpunkten hade han fått smeknamnet ”Batigol”, av uppenbara skäl.

Följande säsong, 1996, ledde han Fiorentina till vinst i Coppa Italia och fyra månader senare spelade Fiorentina i Supercoppa Italiana mot AC Milan. Med hjälp av Batigols två mål intjänade Fiorentina trofén. Inte många människor har satt Franco Baresi på läktaren, men Batigol är en av dem. Han hade allt, fart, kraft, en kuslig förmåga att hitta utrymme. Hans högra fot kunde skicka bollar som flög i ljusets hastighet mot nätet.

Men efter många misslyckade försök till en Scudetto, började Batigol få myror i brallan. Han ville vinna italienska mästerskapet och kände enda sättet han kunde göra detta skulle vara att flytta till en större klubb, men utnämningen av Giovanni Trapattoni som tränare i Fiorentina övertygade honom att stanna och en sista gång försöka i Florens.

Det blev dock besvikelse i Champions League och en ödmjuk sjunde plats i Serie A år 2000. Den misslyckade säsongen fick Batistuta att, efter mer än 250 matcher och 168 mål, slutligen lämna Fiorentina. Klubbens genom tiderna bästa målskytt. Gabriel skrev på för AS Roma för omkring 300 miljoner kronor.

Även om en knäskada begränsade hans framträdanden, lyckades han ändå att göra mål 20 mål för Roma i sin första säsong och förverkligade sin dröm om att vinna en stor trofé då Roma vann scudetton för första gången sedan 1983.

Dålig form som berodde på en ihållande knäskada ledde slutligen till hans avsked från Roma, efter 3 år i den eviga staden. Han var då utlånad till Inter under säsongen 2002/03 men lyckades bara 2 mål i 12 matcher som hans kropp kämpade med stelhet i topp-fotbollen.

Han lämnade sedan för qatariska laget Al-Arabi på en fri transfer 2003 och satte direkt rekordet för flest gjorda mål, 24 mål under sitt första år. Han belönades 2004 med guldskon för alla arabiska ligor. Efter två år i Qatar pensionerad han sig från fotbollen 2005.

Batistuta hann med att spela i tre VM-slutspel för Argentina där han också var produktiv. Det blev hela 56 mål på 78 landskamper och därigen är han den främste skyttekungen för argentinska landslaget. Han gjorde två hattrick i VM-matcherna han fick vara med i och blev den fjärde spelaren någonsin att göra det.

Efter att Gabriel Omar valde att lägga skorna på hyllan har han flyttat till Australien. Han har köpt en gård i Argetina och har tagit flyglektioner. Men vad är allt detta om man har släppt en egen patenterad anti-rynkkräm och skrivit en självbiografisk essä med titeln ”Batigol berättar Batistuta”, till vilken han utsågs till en av åtta finalister i 1998 års italienska litterära pris, Bancarella Sport.


Han är en hängiven katolik och familjefar, liksom en aktiv filantrop inom välgörenhetsorganisationer. Utöver allt detta har han även tagit upp hästpolo och golf som stora delar av hans fria tid.

Med över 300 mål i drygt 500 tävlingsmatcher är Batigol bland de främsta av alla målskyttar tid mål. Han är älskad i Argentina och i Italien. Fiorentina har rest en bronsstaty som en hyllning till legenden under sin tid i klubben.

När han pensionerade sig berättade han om sin olycka att aldrig vara nöjd.
– När jag spelade fotboll var jag aldrig lycklig… Om jag gjorde två mål, ville jag göra ett tredje. Jag alltid ville ha mer. Nu kan jag se tillbaka med tillfredsställelse, men jag kände aldrig så när jag spelade.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: