En intellektuell nationalist

Fotboll och politik är två sammanflätade delar av samhället som ofta genom historien har påverkat varandra. Det finns en person som omfattar detta förhållande mer än de flesta. Hans namn är Zvonimir Boban.

Zvonimir föddes i den lilla staden Imotski i den nationalistiska södra delen av Kroatien, mycket nära den bosniska gränsen. Han växte upp i det kommunistiska Jugoslavien och var en ungvuxen när Jugoslavien föll sönder. Nationalismen blev påtaglig för unge Boban. Något som han förmodligen inte skulle ha gissat effekterna på, då hans tankar vann förtroende i det kroatiska folket efter en viss händelse den 13 maj 1990.

Boban spelade för Dinamo Zagreb i den kroatiska huvudstaden mot Röda Stjärnan Belgrad, storlaget från den serbiska huvudstaden. Matchen urartade och fans tog sig in på planen. Läget var spänt utöver fotbollens konkurrens även politiskt mellan de två etniska grupperna, vilket yttrade sig i fotbollshuliganism.


Boban såg en polis slå en Dinamosupporter och sprang mot polisen för att dela ut en karatespark i ansiktet på tjänstemannen. Röda Stjärnans supportrar började riva Maksimir Stadium medan den jugoslaviska polisen bara tittade på hur blodbadet utvecklades. Boban sågs vanka fram och tillbaka på löparbanorna, synbart arg, muttra för sig själv, ”Var är polisen? Var är den blodiga polisen?”

Det var kick, för många kroater, och en symbolhandling för upproret mot den 70-åriga serbiska dominansen i Jugoslavien. Det finns de som anser att Bobans spark var början på Kroatiens nationsbildande. Kriget började ett år senare.

Boban stängdes av från all fotboll av det jugoslaviska fotbollsförbundet i sex månader och åtal väcktes mot honom. Som en följd missade han VM 1990 i Italien. Hans spelarkarriär var lite mindre händelserik än händelserna som utspelade sig i hans hemland, men det var ändå en magnifik karriär.

Det började i Zagreb där han spelade totalt 109 matcher för Dinamo. Debuten gjorde han som 16-åring och blev kapten i klubben endast 19 år gammal. Han var också en stor anledning till Jugoslaviens seger i 1987 års ungdomsVM.


Efter incidenten med den jugoslaviska polisen, flyttade Zvonimir Boban till Italien och hamnade i AC Milan, på särskild begäran från tränare Fabio Capello som sett vad den unge kroaten gick för. Boban köptes i en 85 mångmiljonaffär och lånades omedelbart ut till Bari, som tillät Boban att få den tid att bosätta sig på halvön och själv få hitta det italienska spelet.

Bari slogs mot nedflyttning och den begåvade kroaten kunde inte förhindra Galletti från att falla ner i Serie B. Men trots detta visade Boban hans egenskaper, utmärkt tekniska skickligheter, spelförståelse och förmåga att förstöra motståndarnas uppspel.

Vid sin återkomst till Milanello utsågs han till en integrerad del av Rossoneri. Med tanke på hans debut i en 6-2 seger över Ternana etablerade han sig snabbt i AC Milans mittfält, ett mittfält som innehöll Ruud Gullit, Roberto Donadoni och Demetrio Albertini. Framför allt skulle hans samarbete med Albertini komma Milan väl till pass för kommande år och ge en plattform för fortsatt framgång för AC Milan.


Milan vann Champions League 1994 och Boban var stjärnan i det laget som svepte bort fötterna på alla utmanare innan Milanolaget ställdes mot Johan Cruyff och hans drömlag Barcelona. I finalen var Milan underdogs och förväntades själva sopas undan, men Boban var involverad i Milans ledningsmål som följdes upp av tre till, vilket ledde till en överraskande 4-0 vinst i finalen. Milans vinst betraktas som en av de finaste finalerna i historien och Boban var en viktig del i det.

Mer framgång var på gång för Boban och Rossoneri, men Scudetto 1996 och 1999, som kom att bli hans sista. Det var denna triumf under 1999 som kan ses som den finaste för Boban eftersom Milan var på väg att förlora sin 90-tals framgång och Alberto Zaccheroni hade förts in från Udinese. Milan startade säsongen på ett katastrofalt sätt och var långt efter titelfavoriten Lazio, men Milan höll fast och vägrade att ge upp när de vann mästerskapet under den sista omgången genom att slå Perugia med 2-1.


Boban var viktigt även under denna framgång. Han visade ett otroligt hantverk och en blick för spelet. Genom detta, och att han nu varit i klubben en längre tid, tog han på sig mer ansvar och han gjorde ett antal viktiga mål. Framför allt hjälpte Boban till ännu mer som pådrivare bakom den formidabla duon George Weah och Oliver Bierhoff. Boban hade allt man kan önska i en mittfälts playmaker, en sann trequartista.

Under 2001 kom Rui Costa till Milan från Fiorentina och Boban befann sig för första gången i utkanten av startelvan. Han lånades ut till spanska Celta Vigo, men efter bara fyra matcher meddelade han sin avgång från fotbollen i oktober 2001.


Zvonimir Boban spelade 251 matcher och gjorde 30 mål för AC Milan och är en av de bästa utländska importer som någonsin har kommit till Italien och Serie A. Under nio säsonger på San Siro vann han fyra Scudetti, Champions League, tre Supercoppa Italiana och den europeiska supercupen. Men han hade också en framstående internationell karriär med sitt älskade Kroatien. Inledningsvis spelade Boban för Jugoslavien, där han var med och vann han sju landskamper, innan Kroatien blev självständigt. det blev ytterligare 51 landskamper, som kroat. Han spelade i VM 1998 och var kapten i landslaget som överraskande vann bronset.

Sedan han pensionerade sig har Boban satt sig i skolbänken för att slutföra sina universitetsstudier i historia. Han la fram en avhandling om ”kristendomen i det romerska riket” vid universitetet i Zagreb.


Zvonimir Boban har alltid ansetts vara en uttrycksfull man som läser mycket och imponerar på många med sin vältalighet och kunskap om världens litteratur, historia och politiska frågor. Efter att slutföra sin examen han sagt:
– Först efter fyra års studier har jag förstått hur lite det är att jag vet. Att lära sig nya saker leder enbart till att förstå att det alltid finns mer kunskap.

Han började också en karriär inom sportjournalistiken genom att skriva för kroatiska sporttidningen Sportske Novosti, samt vara en kommentator för Sky Italia och kolumnist för La Gazzetta dello Sport. Han äger även en bar i Zagreb med det fantasifulla namnet ”Boban”.

Zvonimir Boban första kärlek kommer alltid att vara hans land. I dokumentären ”The Last Yugoslavian Football Team”, konstaterar han att ”Kroatien är anledningen till att jag lever. Jag älskar mitt land som jag älskar mig själv. Jag skulle dö för Kroatien”.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: