Kjoltyg på fotbollsplanen

Den peruanska poeten Blanca Varela kan ha skapat ett andligt skimmer över en unik fotbollsturnering som spelades i december i Lima. Hon tillägnade dikten ”Fútbol” till hennes söner Vicente och Lorenzo 1971. En dikt som är den första peruanska texten tillägnad fotbollen.

spela med jorden
som med en boll
dansa med det
dunka den
spricka det öppna
jorden är inget annat än att

Dikten publicerades först i Valses y Otras falsas confesiones, Valser och andra falska bekännelser, och iakttar hur Varela ser fotboll som konst som leder till en ”livsbejakande poetisk diskurs.”

Fotboll, kvinnlighet och jorden som brukas. Under den devisen arrangerades en fotbollsturnering med sex slutspelslag utanför nationalarenan i Lima, Estadio Nacional José Díaz. Arrangören är en förening, Agrorural, som anställt mer än fyra tusen bondekvinnor för att genom kollektivet kunna genomföra jordreformen i landet. Den inhemska fotbollsturneringen spelades under sex månader och omfattade 40 000 kvinnor från 13 olika regioner i Peru. Kvinnorna spelade i trafitionella kjolar, polleras.

Ett lag från Ayacucho vann finalen mot Arequipa, båda från södra regionerna. Flera ministrar uppmärksammade turneringen på plats. Jordbruksministern Adolfo de Córdoba Velez, kvinnominister Nidia Vilchez och arbetsminister Munela García. Några dagar efter att finalen hade spelats drabbades det vinnande lagets region, Ayacuco, av stora skyfall som orsaka jordskred där minst åtta människor miste livet.

Kvinnoministern Vilchez föreslog att kvinnorna skulle ta tid från arbetet med markvård och jordbruk för att kunna tänka på annat. Fotboll.
För, som ministern säger, är kvinnorna miljövänliga och goda förebilder i kampen för kvinnors rättigheter även inom fotbollen.

– Förutom en sund miljöhållning är det viktigt att visa upp en generell kamplystnad, kommenterade Vilchez.


På hemsidor från Agrorural hittas bilder på lokala kvinnor som vaggar över växterna som ska föröka sig på de annars bara slänterna i Anderna. De arbetar mot ett nyligen uppsatt mål att plantera 60 miljoner eukalyptusträd, tallar och andra växter för att mildra århundraden av nyodling i jordbävningsdrabbade regioner. 1970 dödade ett jordskred i Nevado Huascarán 20 000 under loppet av två och en halv minut.

– Inkafolket var aldrig stora älskare av träd. I själva verket högg de ner skogen liksom andra civilisationer såsom Chachapoyas, för att sedan bygga upp sina monumentala städer av sten, berättare en presstaleskvinna från Agrorural.


Fotbollen blir en del i kampen för självständighet. Det kan nämligen vara peruanska kvinnors senaste satsning på kulturell självständighet. Antropologen Irene Silverblatt beskriver kvinnornas ställning innan det spanska intrånget i början av 1700-talet. Under tiden före det spanska intrånget erkände kvinnors insatser i vävning, plöjning, sådd, skörd och bryggning av chicha, majsöl. Incakvinnorna dyrkade mor måne, vördade Inkadrottningar och kvinnors arbete gick i släktleden. Ett exempel är alla rättigheter till fält i Cuzco, Inka huvudstaden, som ärvdes från modern till dottern. Campesinas motstånd mot den spanska kontrollen bestod under 1800-talet av trolldom, vad Silverblatt kallar ”en ideologi för upproret”.

Åtminstone sedan 1990-talet har andiska kvinnor tagit sig in i den maskulina fotbollen i provinsen. På så sätt ha kvinnorna tagit sig in i stadslivet.

– På den tiden gick inte kvinnorna till stadion. Fotboll var för riktiga män, berättar författaren Ribeyro, känd för sina korta berättelser.

I dokumentären Churubamba-Frauen am Ball, som finns på YouTube i 10 delar, minns kvinnor i Huánuco i bergen norr om Lima hur de har spelat sedan barnsben.

Ett inhemskt mästerskap för fulbito Andino, ”Mini”-fotboll i Anderna, startade 1996. Spelarna i Churubamba erkänner sin tredje klassens status som ättlingar till ursprungsbefolkningen, bönderna som hade hand om den näringsfattiga jorden. De talar Quechua, Inka språk, och nästan ingen spanska. Vänsterbacken Juana Estrada Huamáns, 36, familj består av fem barn, varav en döende sex-åring, 18 får, lamor och en fjärdedels tunnland som tomt. Där odlar hon bönor, potatis och vete. De lever i mörker, utan el. Att släpa laster mer än fyra kilometer över havet ger henne en aldrig sinande rutin, men som Juana speglar, lite glädje:

– Fotbollsvärlden utanför våra berg vet vi ingenting om. Vi vet inte vem som spelar där, vilka som är de bästa spelarna, vad de bär och vilka regler som alla följer. Vi spelar bara för att få några glada stunder, att ha kul. Av teknik och taktik förstår vi inte mycket. Men vi spelar med våra hjärtan, med våran vilja. Och det är också det som fört oss samman till en enda kraft. Det är fotboll för oss.


Till träningsmatcherna går Churubambas kvinnor upp till 16 kilometer till byar för att sedan efter matchen vända och gå tillbaka. Tjänstemän i storstäderna erkänner att kvinnor främjar kontakten med EU och stimulerar ekonomin på mikronivå.

Matcherna blir festtillfällen och vinnarnar får utsädespotatis, kycklingar eller marsvin, en quechua delikatess när den är stekt.

Kvinnorna på landsbyggden har skapat en stor förståelse för allas rätt till alla skrymslen och vrår av samhället. Deras passion och syn på fotbollen kan alla, oavsett nationalitet och kön lära av. Alla har rätt att spela fotboll. Från resor kvinnorna gjort märks också att deras fotbollskunskaper inte är dåliga jämfört med andra delar av Peru. Med hjälp av deras kjolar känner sig kvinnorna i Churubamba att de spelar mer avslappnat än män, och med betydligt mer skratt.

Vid turneringen i Lima i december, jämförde en reporter positivt de 72 deltagande kvinnorna med de nationella valen som hålls den 10 april. Männens historia beskrev reportern som ”mer frustration än framgångar”.

Om steg mot jämställdhet i fotboll bidrar till att skapa ett rättvisare samhälle, finns det säkerligen många åsikter kring.

Blanca Varela som dog 12 mars förra året representerade ett kluster av kvinnliga författare, däribland Giovanna Pollarolo, som tagit upp fotbollen som ett litterärt ämne för att ifrågasätta stereotypa könsroller.

Barnbarnet Camila de Szyszlo, tog åt sin farmor Varela emot ett pris i Madrid 2007. Camila nämnde i tacktalet då hennes farmors kärlek till bra fotboll, i samma andetag som Varelas uppskattning för brasilianska telenovelas och Bob Dylan nämndes.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: