Kriget som utlöstes av ett VM-kval

Året är 1969 och Richard Nixon är den nye presidenten i USA. Riksdagen beslutar att den svenska myndighetsåldern ska sänkas från 21 till 20 år, låten ”Man ska leva för varandra” ligger etta på svensktoppen. I ett fjärran hörn av Centralamerika är det krig mellan El Salvador och Honduras i vad har kommit att kallas fotbollskriget.

Den kulturella, politiska och historiska berättelse som låg bakom det flyktiga konflikten var komplicerad, men båda länderna hade varit låsta till en rad ekonomiska och sociala konflikter längs deras gemensamma gräns i närmare tre decennier. Det var en tvist som hade invandringen i centrum. Salvadoranska medborgare passerade gränsen över till Honduras i ett försök att undkomma ett överbefolkat och ojämlikt samhälle i sitt hemland.

Faktum är att i början av 1969 hade nästan en halv miljon jordlösa bönder illegalt flytt till Honduras i en jakt efter arbete. Något som i hög grad retade upp Honduras regering som pressades att hejda människohandeln. Då båda länderna skulle mötas i ett direktkval till VM 1970 blev den politiska spänningen extrem.

Inför den första matchen, som skulle spelas i den honduranska staden Tegucigalpa den 8 juni, hindrades El Salvadors landslagstrupp från att sova på deras hotell. Både den vanliga invånare och militära gjorde allt de kunde för att störa de olyckliga besökarna. El Salvador förlorade, föga förvånande, med 1-0 efter att Honduras mål kom sent under övertiden på andra halvlek. Redan då skördades människoliv, då en kvinna i El Salvador begick självmord efter resultatet. Hennes begravning sändes i statstelevisionen i ett försök att underblåsa de nationalistiska stämningarna.

Den andra matchen av de tre, spelades i San Salvador en vecka senare, den 15 juni. Insatserna höjdes ytterligare. Honduras landslag blev utsatt för samma behandling som hade utmätts för sina motståndare i Tegucigalpa. Fönster på deras hotell krossades, döda djur kastas in i deras rum och rasistiska ramsor riktades till landslagets svarta spelare.


Innan matchen, som El Salvador till slut vann 3-0, hade den honduranska flaggan bränts. På arenan drunknade Honduras nationalsången i folkhavet. Stämningen var väldigt spänd. Efteråt blev Honduras fans och landets konsulat i El Salvador brutalt attackerade med vedergällningar som svar på andra sidan gränsen. De två staterna bröt genast av alla diplomatiska förbindelserna och snar var det fullskaligt krig. Två veckor senare invaderade El Salvador Honduras. Efter ett sex dagar långt oorganiserat, kaotiskt och brutalt stridande, där 6000 personer tros ha dödats eller skadats, började det el salvadorianska flygvapnet bomba honduranska infrastrukturella mål.

Den 15 juli, en dag efter att El Salvador hade vunnit den avgörande matchen med 3-2 i Mexico City, hade el salvadoranska armén ockuperat åtta städer och gjort enorma inbrytningar i fiendens territorium. Men nästan lika snabbt som konflikten hade börjat upphörde den med ett avtal om eldupphör den 20 juli. Även om det skulle ta mer än ett decennium för att fullständiga diplomatiska förbindelser skulle återupptas, var fotbollskriget över då de salvadoranska soldater drog sig tillbaka från Honduras den 2 augusti.

Ett år senare var El Salvador med i landets första VM. Någon vidare succé blev det inte med tre raka förluster. Mot Belgien med 3-0, mot värdnationen Mexiko med 4-0 och mot  Sovjetunionen med 2-0. Sedan 1969 har förbindelserna mellan länderna förbättrats avsevärt. Honduras är för närvarande den starkaste fotbollsnationen med ett välgodkänt VM-deltagande i senaste mästerskapet i Sydafrika.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: