Pojkarna som luras från sina hem

Tidigare i år ändrade världsfotbollsorganisationen FIFA reglerna för hur unga barn får vara vid internationella övergångar mellan klubbar. Den nya åldern är tio år. Blott tio år gamla barn får alltså köpas av klubbar för deras fotbollskunskaper, eller klubbens tro på stundande kunskaper och färdigheter.

Innan regeländringen infördes i mars var klubbar intresserade av yngre fotbollsspelare tvungna att ansöka om ett internationellt ”transfer certificate”, ett övergångsintyg, om klubbens måltavla var minst 12 år gammal. Utan några som helst skrupler på vad denna ändring skulle kunna innebära uttalade sig FIFA till BBC på detta sätt:

”Den verkställande kommittén har beslutat att minska åldersgränsen … på grund av det ökade antalet internationella spelarövergångar yngre än 12 år”.

Men vad händer när klubbar helt plötsligt börjar att rekrytera sex, sju och nio-åringar och kringgår FIFA: s nya regler?

Ja, om det händer, menar FIFA att åldersgränsen ”skulle kunna omprövas”, om det upptäcks att det blir en trend där spelarna är ännu yngre än 10 nu är tillåtet. Men redan nu medger FIFA, genom att ändra i sitt regelverk, att det är ett växande problem med de illegala övergångarna för minderåriga.

I Frankrikes huvudstad Paris finns en organisation, Foot Solidaire, som hjälper pojkar att åka tillbaka till sina hemländer runt om i Afrika när de blivit lurade av samvetslösa agenter med tomma löften om proffskontrakt någonstans i Europa.

Uppskattningsvis lämnar 15 000 tonåringar tio västafrikanska länder varje år, många av dessa minderåriga. Foot Solidaires grundare, Jean-Claude Mbvounim, säger att agenter kan tjäna mellan tre- och tiotusen dollar för varje barn de skickar till en tilltänkt klubb. Jean-Claude Mbvounim menar att fotbollen behöver hjälp för att bekämpa problemet.

– Idag har vi kriminella människor och nätverk som hotar världsfotbollen och de yngre spelarna. Därför är det viktigt att vi arbetar tillsammans mot detta. FIFA behöver ta ett stort ansvar och uppmärksamma myndigheter, regeringar och det civila samhället, eftersom det är en samhällsfråga, säger Jean-Claude Mbvounim.

Men det är inte enbart till Europa barnen skickas. Nej, en nyligen uppmärksammad klubb återfinns i Laos och heter Champasak United. Under februari i år importerades inte mindre än 23 stycken spelare. Med en täckmantel som akademi menar klubbföreträdare att man hjälper spelarna att utvecklas och nå höjder i sina fotbollskarriärer som på hemmaplan inte vore möjliga.

Den vanligaste historien kring dessa barn är att de har lurats att lämna Afrika och tillslut hamnar på gatorna i det landet de har skickats till. Agenten är borta. Ingen klubb är heller medveten om deras existens eller närvaro i staden. Enligt de pojkar som rest till Laos men återvänt till Liberia, med hjälp av globala spelarfackförbundet Fifpro, saknar Champasaks akademi riktiga tränare, sjukvårdsinrättningar och inte heller några utbildningsstadgar finns.

De afrikanska spelarnas kontaktperson i Laos, Alex Karmo, medger att Champasak knöt till sig spelarna för att sedan sälja de vidare och på så sätt tjäna pengar. Avtalen som ungdomarna erbjöds gjorde det möjligt för klubben att inte betala spelarna alls, men att det gjordes på månadsbasis.

Men månadslönen krävs snabbt tillbaka då spelarna är tvungna att betala tillbaka kostnaderna för sina flygbiljetter från länderna i Afrika. Dessutom kostar all mat och uppehälle, vilket gör att vissa spelare inte får ett öre över efter alla avgifter.

Men pojkarna från Liberia är inte de första afrikaner att bli besvikna, men det kan bli en viss förändring som kan förändra situationen för liberianska pojkar. Liberia har förnuvarande ingen fotbollsakademi, men det liberianska fotbollsförbundet planerar att öppna ett senare i år.

– Liberia är över 165 år gammalt och vi är först nu på väg att fylla ett träningscenter med ungdomar. Hade det redan funnits kanske våra barn inte hade lurats till Laos, säger förbundets ordförande Musa Bility.

För att locka unga och också etablera viss pondus till projektet är planen att George Weah ska få vara affischnamn. På så sätt hoppas förbundet att flödet av spelare som drar utomlands stoppas.

Något som kan komma att underlätta för etableringen av en akademi i Liberia är Foot Solidaires planer på att öppna ett observationscentrum i den senegalesiska huvudstaden Dakar nästa år. Organisationen hoppas att både kunna informera ungdomar och deras familjer om farorna med människohandel, men också hålla ett vakande öga på ungdomars utflyttningen från Västafrika.


FIFA – ”Dolkar kommer sättas i vänners ryggar”

Nytt podcastavsnitt ute!

FIFA krisar och dess innersta krets jagas av FBI. Daniel vill se HBO göra en miniserie om det hela.

Ett avsnitt helt om FIFA, Blatter och hela såpan. Sanningsvittnets två ständiga sekreterare försöker tillsammans med gästen Johan Hagesund trassla ut röran, under tiden den blir allt mer bisarr…

Och visst borde väl ändå Karl-Erik Nilsson tycka till om mer?

Lyssna här eller via Itunes!


”Fler ”dudes” borde ta efter Garås öppenhjärtlighet”

Daniel Karlsson och Axel Swartling pratar om en massor olika ämnen i senaste avsnittet av Sanningsvittnet.

Duon avhandlar saker om avgångar och avhopp. Mike Ashley out, Johanna Garå out och Jesus out. Dessutom sist men inte minst en liten genomgång kring gula kort i de fem största ligorna i Europa.

Avsnittet finns att lyssna på i Itunes eller via sanningsvittnets.libsyn.com .


”Sen kom alla o skrek, men jag är också människa”

I veckans avsnitt tar vi bland annat upp något som, enligt Daniel, kan uppfattas som old news..
Men det skiter Sanningsvittnet i. Vi gör det synligt på nytt i sånt fall!
Precis som Aktuellt, i Jarl Alfredius anda.
I övrigt lite Marta uppe i det blå och litteraturtips!

Lyssna här!

Glad påsk och på återhörande!


Mamma & pappa viktigast -valde bort landslagen


Lazios afrikanske försvarare Abdoulay Konko är just afrikan. Något mer, när det gäller sådan tillhörighet har han svårt för. Konko har nämligen förkastat förfrågan om att representera både Senegal och Marocko. Allt för att undvika dålig stämning i familjen.

Abdoulay Konko föddes i Frankrike in till en familj där pappan var senegalesisk och mamman marockansk. Det gjorde att Konko kunde ha spelat för Frankrike, Senegal eller Marocko på internationell nivå.

31-årige Abdoulay har uppvaktats av både marockanska och senegalesiska förbundskaptenerna men vägrat att tacka ja för att inte vara orsaken till möjliga familjeproblem.

– Det är ett tufft beslut eftersom du inte vill skapa spänningar i din egen familjen, så jag bestämde mig för att förbli neutral, berättar Konko och fortsätter förklara. Jag svarade dem respektfullt nej eftersom jag inte vill såra någon av mina föräldrar genom att välja en framför den andra.

Utifrån har Konko fått utstå viss kritik för att inte välja att spela internationell fotboll, men kärleken till hans föräldrar är större än till fotbollen.

– Till viss det låter som en lat ursäkt, men jag älskar mina föräldrar och jag föredrar att skona dem våndan av motreaktion från besvikna fans. Om jag hade valt Senegal, kommer fansen från Marocko definitivt kritiserar mitt beslut, samma för besvikna senegaleser, så det är en no-win-situation, förklarar Abdoulay.

Konko, som har spelat i Italien för Juventus, Siena och Genoa, medger att hans beslut kan ha förnekat honom en internationell karriär. Men nu när både Senegal och Marocko gett upp hoppet om en Konko i sin trupp insisterar Konko att han inte ångrar någonting alls.

– Jag både lever och dör med mina beslut. Det är bara att ta dessa som en man och då finns det ingenting att ångra.

En fransk fråga har heller aldrig kommit och har då heller aldrig varit något att fundera över för Konko.

– Denna möjlighet kom aldrig upp och var därför heller aldrig diskuterad mellan mig och mina nära kära.

Marseillefödda Konko inledde sin karriär i Martigues innan han flyttade till Turin 2002. Den mångsidiga försvarare, som har uthärdat en skadehärjad karriär, var på lån i Crotone mellan 2004-2006 innan sejourer hos Siena, Genoa och spanska Sevilla. 2011 skrev han på ett femårigt kontrakt med Lazio.


Den längsta vägen till helvetet

Vad har Steve Bruce, Danielle De Rossi och Daniel Karlsson gemensamt? Lyssna på Sanningsvittnets senaste avsnitt så får ni svaret!

Med just Daniel Karlsson och Axel Swartling. Om Åtvidabergs FFs dåliga marknadsavdelning och tre bästa respektive värsta klubbminnen.

Lyssna via podcaster eller ladda ner avsnittet här: http://traffic.libsyn.com/…/Den_lngsta_vgen_till_helvetet.m…

Håll till godo!


Chippen – fotbollens fluffer

Ja, han utnämns faktiskt det, i en hyllning i det senaste poddavsnittet av Sanningsvittnet. Sedan är Mourinho enkelspårig också. Axel Swartling och Daniel Karlsson är det som samtalar.

Lyssna/Ladda ner här: http://sanningsvittnets.libsyn.com/chippen-fotbollens-fluffer


Mammor motar läktarvåldet

Hetlevrade derbyn har vi sett många från olika delar av världen. Bland de mest intensiva lokalmötena finns en rad olika drabbningar i Brasilien.

Polisen är ofta kravallutrustad och våld möter våld. Den brasilianska klubben Recife tänkte inför mötet med lokalrivalerna Nautico och ville att söndagens derby skulle handla härlig stämning med fotbollen och läktarkulturen som det centrala.

Därför utbildades cirka 30 mammor av Recife för att ta hand om säkerhetsarbetet kring fotbollsplanen och på läktarna. Tanken var i mångt och mycket att mödrarna skulle föra med sig en annan typ av respekt som från första början skulle stävja och förhindra bråk och andra tråkigheter.

I varselvästar med texten ”Säkerhets mammorna” skrivet på ryggen blev resultatet att ingen behövde gripas för dåligt uppförande på läktarna. Brasiliansk media rapporterar även lite skämtsamt att alla Recife-ultras efter matchen gick direkt hem för att diska, städa sina rum och göra klart alla läxor.

– Tanken var att göra de mest fanatiska anhängarna medvetna och också bidra på något sätt för att skapa en fredlig och mer positiv stämning på läktarna. För, ingen vill ju slåss framför en mamma och särskilt inte hans egen, säger en av initiativtagarna på Recifes hemsida.

Det kanske inte är en helt vattentät strategi, men välvärt att rapportera och skriva om tycker Sanningsvittnet!


Straffläggning – i molekylform

Straffar. Fotbollens sista utväg för att utse en vinnare, men också kanske den mest rättvisa väg att gå för att skilja två tidigare oseparerbara lag åt. Det har skritivts böcker, avhandlingar och spaltmeter om både historiska och dramatiska straffläggningar och effekten av straffläggningar som metod att utse en vinnare. Lika mycket, om inte mer, har skrivit om de allra bästa strategierna för att lyckas få in bollen från tolv meters avstånd. Men vad händer egentligen med kropp och själ hos en spelare när de kliver fram för att ta en straffspark?

De afrikanska mästerskapen har blivit ett slutspel synonymt med episka och intensiva straffsparksläggningar under de senaste åren. I finalen 2012 vann Zambia över Elfenbenskusten med 8-7 i en känslomässigt laddad final. Nästan 19 år efter flygkatastrofen som krävde liven av den gyllene generationen som Zambia och stora delar av övriga Afrika hoppades mycket på.

Bara ett år senare, 2013, var det dags igen men nu redan i semifinalen där överraskningen Burkina Faso slog ut hela kontinentens största underpresterande landslag, Ghana med 3-2.

Men en av de mest intensiva och nervösa straffläggningen hittills i de afrikanska mästerskapen skedde 1992 när Elfenbenskusten slog Ghana med 11-10 i straffläggningen. Repris blev det i går kväll när lagen återigen inte kunde skiljas åt och straffläggningen återigen blev ett faktum. Den här upplagan slutade även den med seger för Elfenbenskusten, nu med 9-8 efter att Ghana först varit i 2-0-ledning för att sedan tappa och se sig besegras av matchvinnaren Boubacar Barry i det elfenbensvita målet. Han tog Ghanas sista straff, slagen av sin kollega i målet Brimah Razak, för att sedan själv slå in den vinnande straffen.

Med årets upplaga av turneringen i färskt minne tar vi tillfället i akt för att gräva lite i vetenskapen bakom en av fotbollens mest mytomsbundna fasta situationer.
Vilka är de mentala och fysiska påfrestningarna tillsammans med viljan att vara en av straffläggarna i denna berömda utslagsform?

Didier Drogba tackade inför mästerskapet för sig och blev då heller inte den den galjonsfigur som alla blickar vänds åt för att lyfta nationen till nya framgångar. Som vi snart kommer att upptäcka, kunde de omen inneburit problem för Yaya Touré, oavsett hans uppenbara teknik eller tidigare meritlista.

För att göra detta inlägg så intressant som möjligt kommer vi gå igenom en straff och dela upp den i fem delmoment. Förberedelserna, stegen fram till straffpunkten, ansatsen, tillslaget och resultatet -flipp eller flopp.

FÖRBEREDELSERNA

Johan Cruyff har sagt att ”fotboll är ett spel du spelar med din hjärna”, men Totalfotbollens främsta evangelist är ökänt avvisad kring tanken på att straffar är ett lotteri. En inställning han får stort och brett stöd av sina engelska fotbollsvänner, som föredrar instinkt och kraft framför teori och förberedelser. 2006 skrev den föredetta fotbollsspelaren och numera norske professorn och straffpsykologiexperten, Geir Jordet, ett paper vid Norges Idrottshögskola. Detta paper fann att mycket av tron på att straffläggningar handlar om ren och skär tur kan påverka prestationerna negativt. Av de 10 internationella fotbollsspelare som intervjuades var de som upplevde straffarna som ett turspel mer benägna att missa än de som trodde på att deras egna öde låg i deras egna händer.

Dr Greg Wood vid Liverpool Hope University spann vidare på studien och registrerade varje spelares uppfattning kring förberdeleserna och om huruvida resultaten av straffsparkarna var tur eller skicklighet. Om det handlade om tankar om ens egen förmåga och kontrollen över sin egen eventuella nervositet och ångest för uppgiften.

– Deltagare i studien som mer tror på tur snarare än skicklighet upplever betydligt högre eller fler ångestsymtom än de som uppfattar sin kompetens och beredskap som mer tillförlitlig än något annat, berättar Greg Wood.

Hans eget arbete, tillsammans med Dr Marc Wilson vid University of Exeter, om effekten av förberedningstekniker, såsom Quiet-Eye (QE) upplärning, där idrottsutövare blundar precis och låter ögonen vila för att sedan kunna koncentrera sig än mer. Det blir ett sätt att hjälpa spelare att känna sig mer i kontroll och därigenom kan deras utförande förbättras. Däremot anser forskarduon att oavsett hur mycket du förbereder dig själv, eller arbetar hårt för att arbeta fram en process för att välja
ut lottnummer eller placera insatser på roulettehjulet så kommer dina chanser att vinna inte förbättras.

Trots detta kvarstår straffläggningsmyten. Det kan vara lätt att förstå hur känslan som en passiv åskådare i ett sådant avgörande. Allt är utanför din kontroll. Vem har inte fallit offer för fatalism och förminskande av självkänslan före en stor presentation, intervju eller ett viktigt möte av något slag?

Medan vissa kan anta att ett lag naturligt skulle öva upp de nödvändiga stödstrukturer för straffläggare, tyder anekdotiska bevis och uppgifter i övrigt, som Ben Lyttleton, författare till Twelve Yards: Konsten och psykologi Straff, att det inte alls är så:

– En av de största farhågorna om spelare i en straffläggning är att göra dina lagkamrater besvikna. Alan Shearer sa alltid: ”Jag var aldrig rädd för de miljontals människor som tittade från soffan. Jag var rädd för att svika de tio lagkamraterna på planen och de övriga 12 på avbytarbänken.” Det är den här stora rädslan för att du på något sätt sviker ditt lag om du misslyckas slå in din straff, menar Ben Lyttleton.

Dessa farhågor kan förvärras av att ta steget fram inför en straffläggning och säga sig vara redo, trots att egna tvivel spelar spratt med en själv.

– Om du tror att du måste ta ansvaret för att du är en ledare, så du kanske inte gör det av rätt anledning. Om du tar ansvar för att du verkligen känner att du kan göra ett bra jobb genom att ta straffen, och vill ta din straff, då är det annorlunda. Det är en bra sak. Under många år, var det tradition att tränare tog en runda och frågade sina spelare, ”vill du ta en straff?” När vi får tillgång till vad som faktiskt händer i en sådan process blir antalet spelare som avstår från att ta en straffspark ganska stor. Av de spelare jag intervjuade fann jag att omkring 30 procent säger nej, berättar Geir Jordet.

STEGEN FRAM TILL STRAFFPUNKTEN

Stegen fram till straffpunkten, mot målvakten, till ljudet av supportrarna till båda lägren är inte den psykologiska peaken som det ofta framstår somatt det är så ofta som. I alla fall inte enligt Jordets arbete som har visat att väntan i mittcirkeln faktiskt är där ångesten tenderar att tränga sig på för straffläggarna. Men ”promenaden” kan fortfarande frambringa tankar och utmaningar för spelaren att övervinna.

För vissa fotbollsspelare börjar striden för att vinna det mentala kriget mot sina egna känslor långt innan deras fotbollsskor ens rör planen.

Tom Bates är specialist i idrottspsykologi och kan det mesta om hur visualisering hjälper spelarna att hantera sina känslor inför uppgiften. Genom att bygga upp levande mentala bilder av spänningarna inför straffen i huvudet på de själva kan spelarna förbereda sig för den verkliga mentala belastningen som stundar. De kan också, likt Stig-Helmer Olsson i flygplanet, gång på gång säga positiva meningar till sig själva för att påminna sig själva om sitt självförtroende och därigenom koncentrera sig på sina styrkor och förmågor.

Ändå kan negativa meningar smyga sig in i huvudet och ställa till det för skytten, särskilt för ovana straffläggare.

– Om du missar en straff för din klubb som du ska spela för nästa vecka kan anspänningarna släppa en aning då du kan få en ny chans att sona din miss. Medan en miss i landslaget och därigenom ofta i ett större sammanhang kan innebära att det kan ta upp mot två år, om inte längre, innan du får en ny chans. Du är en fotbollsspelare vars hela liv har stavats fotboll. Du började klockan åtta, dina föräldrar skjutsade dig överallt i 10 år, du arbetade dig upp genom systemet i ytterligare 10 år, och
nu är du 28 år. På toppen av din karriär och du tjänar bra i ett sammanhang där du trivs. Och, det enda som folk kanske minns dig för är hur du gör i det där ögonblicket. Det är högst osannolikt att du någonsin kommer att ta en annan liknande straff igen, någonsin. Detta är ditt ögonblick: hela din karriär kan kokas ner till fem sekunder, säger Lyttleton.

Se bara vad många svenskar fortfarande förknippar Håkan Mild med. Trots att det gick bra i straffläggningen mot Rumänien i kvartsfinalen 1994, och att han dessutom gjorde mål i bronsmatchen är hans missade straff fortfarande något som folk hatar honom för.
Men som Roberto Baggio sa: ”Straffar missas bara av de som är modiga nog att ta en”.

Det är inte svårt att se hur engelska spelarna kämpar för att klara sig när tvingats på dem.

Men hur påverkar trycket en spelare?

– Trycket sänker nivåerna av lycko-hormoner som dopamin och kortisol. Känsloreceptormekanismer i hjärnan orsaka en ökning av hjärtfrekvensen och muskeltemperaturen förbereda för kamp- eller flyktsituation. Den emotionella hjärnan går på högvarv men utan kontroll. Den rationella, logiska, tänkande delen av hjärnan, pannloben, blir då oorganiserad, förklarar Bates.

Med allt detta som händer inom medvetandet hos skytten, är det oerhört viktigt med atmosfären som skapas av laget vid en straffläggning.

Zambias triumf i Afrikanska mästerskapen 2012 kanske är det bästa exemplet på hur en positiv inställning vid en straffläggning kan bidra till att inte bara säkra segern men tillåta spelare att fly undan sina bekymmer genom att gå upp i gruppen.

Hellre än att kämpa igenom spänningen tyst, passivt och ensam, samlades laget tillsammans för att sjunga sin lagets hymn, Chipolopolo Song. Då kunde varje spelare kliva fram till straffpunkten för att till tonerna av sina lagkamrater i mittcirkeln och vid bänken slå in sin straff.

Lyttleton utvecklar betydelsen av detta:

– Vad Zambia gjorde var att distrahera sig själva genom att alla sjöng. Stoppila Sunzu, backen som slog in den avgörande straffen, sjöng även när han gick fram till bollen och lade den till rätta innan domaren blåste i sin pipa. Han var inte ensam fram till bollen. Han var laget, och de var alla tillsammans i det ögonblicket. Det var så han kände sig när han slog till bollen. Det var inte den enda anledningen till att han gjorde mål, men det verkligen hjälpte honom.

Sången var oplanerad men hela deras uppträdande var en extrem emotionell grund med tanke på historien om den förlorade generationen, och det faktum att finalen skulle spelas på samma stadion som låg nära olycksplatsen. Ordföranden för den zambiska fotbollsförbundet var en överlevare från det laget. Dessa saker kombinerade kan göra att du tror att det skulle bli alltför känslomässigt, men det blev det inte.

Jag visualiserade tanken på ljudets makt och om att sjunga en sång eller lyssna på en sång som faktiskt kan hjälpa dig till framgång i en stressande situation. Jag undrade om musiken kunde ge dem en extra halv procent, men jag fick inte bevis för att påvisa det, berättar Lyttleton.

Det är en intressant idé, även om det kan finnas lite i vägen för gedigen forskning att backa upp det med, finns det vissa begrepp inom området psykodynamisk terapi som kan peka mot potentiella tekniker, såsom inneslutning, att Zambia oavsiktligt kan ha dragit nytta av.

Men medan denna spontana, musikaliska strategi kan ha tjänat Zambias syfte, är det inte en metod som lätt kan efterliknas av andra lag, med tanke på de speciella omständigheterna i deras uppvisande av solidaritet. Om ett lag vill göra bra ifrån sig i en straffläggning, måste de planera och förbereda sig för de utmaningar de ställs inför.

ANSATSEN

När straffskytten stegar fram för att rätta till bollen och göra sig redo för ansats och avslut börjar deras muskelminne att spåra ut och deras uppmärksamhet är lättstörd. Distraktioner och avbrott är nu den största oron för avslutaren.

Jamie Carraghers ökända mål efter att ha rusat fram och satt straffsparken lite för snabbt då domaren inte hunnit blåsa i sin pipa. Carragher tvingades slå om straffen. Och missade.

– Tankar blir utspridda lite överallt, man blir ofokuserad. De neurologiska och biokemiska förändringarna i hjärnan orsakar vad som borde vara ett självständigt flyt av en enkel rörelsekombination till att bli en stammande, tafatt ful och spretig rörelse, förklarar Bates.

En förlust av precisionen du vet att du besitter är det sista du vill ha när du förbereder dig för att ta en straffspark som kunde ha avgjort om ditt lag blir mästare eller nedflyttade; världsmästare eller en glömd förlorare i kvartsfinalen. Och tyvärr, det är inte erfarenheten som räknas som vissa människor kan tro.

– I huvudsak blir expertens hjärnan en novis igen. Det sätt den utövande uppfattar miljön kan orsaka en experts undermedvetna rörelser att bli medveten och också tafatt, fortsätter Bates.

Men det är långt ifrån bara den fysiska biten som påverkar spelarna. Doktor Woods berättar att ångest också gör att spelarna är mer mottagliga för externa distraktioner, främst sådana som kan vara hotfulla mot det som ska uträttas. Detta gäller särskilt den målvakt som bokstavligt talat hotar att sänka tanken på att faktiskt sätta bollen i mål. Att bli upptagen av sin motståndare kan skada skyttens chans men när straffläggare är målmedvetna och lyckas hålla både muskler och tankar
i schack visas en uppmärksamhet som istället för att titta på var de ska sikta vågar titta på vad målvakten ska göra, vilket håll denne slänger sig åt.

Som Dr John van der Kamp vid VU University Amsterdam förklarar kan detta allvarligt påverka ett straffmål.

– Att tänka att man inte ska missa, eller att inte skjuta inom räckhåll för målvakten kan vara oerhört kontraproduktivt. Vi fann att de som sagt att inte sparka inom räckhåll för målvakten såg på målvakten längre och oftare, vilket resulterade i att de la sina straffar närmare målvakten. Det är utifrån detta klokt av målvakten att försöka fånga uppmärksamheten hos straffläggaren, eftersom om det lyckas kan bollen hamna allt närmare den mänskliga muren på mållinjen. Detta kan ha hänt under Europacupfinalen i Rom 1984 då Liverpools målvakt Bruce Grobbelaar fick gummi-ben mot AS Roma och därigenom vann europacupen åt engelsmännen, eller varför inte minnas en annan Liverpoolmålvakt? Jerzy Dudek som dansade hej vilt i Istanbul 2005 och såg till att Liverpool fullbordade comebacken mot Milan. Eller till straffläggningen mellan Holland och Costa Rica nyss inbytte Tim Krul som bara genom att ha blivit inbytt satte motståndarhuvudena i ond tankeverksamhet.

Förmågan hos en målvakt att hacka sig in i motståndares uppfattningsförmåga kan gå ännu längre. Doktor Van der Kamp berättar att genom att sträcka ut sina armar upp mot skyn, kan målvakten likna en Muller-Lyer illusion av att se längre, men också kunna få motsatt effekt: hålla ner sina armar ner för att se mindre ut. Detta kan påverka genom att med ett större uttryck uppmuntra skytten till att skjuta längre bort från målvakten, eller närmare målvakten som vill utge sig för att vara mer mindre och mer kompakt.

Det är även möjligt för en målvakt att lura en straffläggare att siktar på en viss sida. Genom att stå 5-10 centimeter vid sidan av mitten av målet, kan målvakten uppmuntra en skytt för att sikta på den sida av målet med lite mer utrymme.

– Vi fann i vår forskning att det finns en chans på 60 procent, i stället för 50-50, att straffen ska syfta till att sitta på sidan med mer utrymme, berättar van der Kamp. Och det finns gott om berättelser om hur målvakten ställer upp inför en straff.

– Att kunna orientera sig efter hur den isättande foten bredvid bollen sätts i kan berätta för målvakten om bollen går till vänster eller till höger i 80 procent av fallen. Detta händer ungefär 250 millisekunder innan bollen börjar röra sig, och kan ge målvakten den lilla tid som behövs för att slänga sig till rätt sida i tid, säger van der Kamp.

Med andra ord: Se upp var du sätter ner foten!
TILLSLAGET

Med bollen upplagd på en noggrant utvald tuva, en färdig tanke om hur straffen ska sitta i mål och att alla muskler är med är allt som återstår att avslutarfoten ska träffa bollen med ett fint tillslag. Ändå kan så mycket fortfarande hända med en spelare i dessa avgörande sista ögonblick.

Som redan konstaterats kan fixering på målvakten orsaka att man siktar närmare dem. Spelarens blick är oerhört viktig.

– Dit blicken riktas, tenderar skottet också att sitta. Detta beror förmodligen på det faktum att ögonrörelserna som styr vår blickriktning också påverkar kommandot för att rikta benens rörelser, förklarar van der Kamp och fortsätter med ett råd.

– Du bör försöka att fokusera på var du vill sikta, snarare än på målvakten. Detta är vad vi kallar Målvakts-oberoende-strategi. Bestäm var du vill skjuta innan du går fram från mittcirkeln. Men att titta på målvakten och sedan bestämma sig var man ska sikta efter det är fortfarande en mycket effektiv strategi för de med den skicklighet att kunna reagera exakt i ögonblicket. Återigen är spelarens blick den centrala, enligt Jordet.

– Titta på Andrea Pirlo. Han ser sällan på bollen. Han har bollen vid sina fötter, men hans blick är alltid vänd uppåt. När spelare har dessa färdigheter och vet hur man ska utföra det, kommer de att prestera bättre. De är mer flexibla och kan faktiskt ta beslutet i sista stund, menar Jordet.

Mindre vana straffläggare hjälps inte av detta utan är mer fasta i ett sätt att slå en straff och kan inte svara på målvaktens agerande.

Doktor Tim McGarry vid University of New Brunswick menar att när en spelare är lamslagen av panik, förlorar de fokus, blir lättare att distrahera och kan även frysa.
Resultatet blir så gott som alltid dåligt beslutsfattande och, följaktligen, också dåliga handlingar.

Det är inte bara riktningen av skottet som påverkas enligt Erman Misirlisoy, doktorand vid Institutet för kognitiv neurovetenskap vid London’s Global University, UCL.

– Rädsla är förknippat med ett återhållsamt beteende. Att fysiskt vilja röra sig bort från något som orsakat oss fruktan. Detta skulle kunna leda till en oförmåga att slå till bollen med den tillräckliga kraft som krävs för att göra mål. Däremot kan för mycket adrenalin och spänning leda till att man sparkar bollen över målet, menar Misirlisoy.

Att öva på både de fysiska och mentala bitarna som krävs för att göra mål är viktigt. Som alltid gäller även den gamla maximen: misslyckas att förbereda och förbereda sig för att misslyckas.
RESULTATET -FLIPP ELLER FLOPP

Straffens resonans kan påverkas långt efter att den är slagen. Som ringar på vattnet. En straffspark som slagit kan få långtgående konsekvenser.
Att fira sin framgång vid sin straffspark kan stötta lagkamrater i deras egna strider för att erövra demoner innan de kliver fram, och även demoralisera motståndare, enligt Jordet:

– Det har en stor effekt på straffläggningen i stort. När du har firat ditt mål ökar du omedelbart chansen att nästa motståndare ska missa hans skott. Samtidigt som det ökar din egen lagkamrat att sätta sin. Firande påverkar alltså vad som komma skall. Denna effekt är större och mer dramatisk när firandet är mer synligt, exempelvis om en spelare firar genom att göra sig stor, sträcka sina armar i luften eller hålla armarna rakt ut åt sidan. Det är vettigt. Dessa är känslor, och känslor är smittsamma, säger Jordet.

Den typen av målgörande och efterspel kan också spela en stor roll i att bryta viljan hos en motståndare eller förstärka beslutsamhet lagkamrater.

Mindre studerat är hur straffar såsom Antonin Panenka tog sin straff i EM-finalen 1976. Den fick en en uppenbar inverkan på stämningen och kroppsspråket hos motståndarlaget. Francesco Totti gjorde detsamma i EM 2000 mot Holland när han chippade in sin straff mot van der Saar, vilket understryker den uppenbara skillnaden i klassen och fattning mellan de två lagen. Holländarna hade inte samma kyla.

Yaya Touré slog sin straff i mål och bevisar för Afrika, England och övriga världen varför han tillsammans med Eden Hazard och Dimitar Berbatov delar första platsen som Premier Leagues bästa straffskyttar, med åtta mål på åtta försök. Teknik, ja. Tur, nej.

– Erfarenhet behöver i och för sig inte nödvändigtvis vara en bra sak, eftersom de vet mer om konsekvenserna av att underprestera och trycket blir därigenom helt enkelt högre. När du är erkänd som en av de ledarna i ditt lag förväntar sig alla att du kommer göra mål. Den pressen kan ge en högre sannolikhet av att misslyckas, säger Jordet.

Lyttleton beskrev de stora namnens straffmisslyckanden under VM i Brasilien 2014 som ytterligare bevis.

Chiles Alexis Sánchez missade i straffläggningen mot Brasilien. Bryan Ruiz, Costa Ricas kapten och främste spelare, gjorde inte heller han mål på sin straff mot Holland. Men även holländarna hade liknande problem mot Argentina, med Wesley Sneijder som misslyckades som Hollands stora namn efter att Robin van Persie blivit
utbytt.


Cristiano Ronaldo på Universitetet

I Cristiano Ronaldos 20-årsåldern var han ännu inte bekant med global berömmelse, en enorm förmögenhet och kanske framför allt en massa olika troféer. Både klubb- och individuella priser. Men med mer av allt detta uppräknat genom gick Ronaldo också en kroppslig omställning från tafatt till rippad, så till den grad att till och med den föredetta guvenören i Kalifornien och Hollywood-skådisen Arnold Schwarzenegger blev imponerad.

Ser man förbi även detta märks att han under dessa tio år lärde sig att älska sig själv, mycket högt.

Igår fyllde Ronaldo 30 år och plötsligt tog han ett steg mot de obarmhärtiga tentakler som medelåldern för med sig. Den så rippade magen kommer snart puta ut, hans geledrypda hår kommer sakta men säkert tvina. Allt detta samtidigt som Cristiano bävar för att gå ut och istället sitter och tittar på Emmerdale eller någon annan maratonserie på dumburken.

Att hitta parkering blir till ett besvär, musiken som de där ungdomarna spelar nuförtiden är hemsk och alldeles för högljudd. Cristiano kommer ju inte kunna föra en vettig konversation, en historia om något av hans alla briljanta mål…

I och med denna svåra tid som Cristiano Ronaldo går tillmötes erbjuder University of British Columbia en egoboost till ”CR7”.
En universitetskurs i ämnet ”det sociala fenomenet Ronaldo”.

”Varför ska University of British Columbia erbjuda en sociologi-kurs kring en fotbollsspelare? frågar sig universitetets presstjänst sig själva. Inte helt orimlig frågeställning kan tyckas.

Det verkar onekligen vara en riktigt enkelt sätt att tjäna kurspoäng på, men det är kanske enbart den där latmasken inom oss som talar.

Nej, i själva verket kan det inte vara lönsamt att bara anmäla sig till kursen och ta fortsatta CSN-lån på sig själv. För kursen beskrivs så här, om man nu orkar läsa hela kursbeskrivningen vill säga: ”Eleverna får lära sig om den sociologiska relevansen av sociala fenomen som organiserad idrott och de krafter som skapar en global idrottsman. Eleverna får också lära sig om identitet, nationalitet, och representation, samt att diskutera fenomenet Ronaldo över portugisiska diasporan.”

En akademisk studie om ”fenomenet Ronaldo” är säkerligen tillräckligt för att få gårdagens födelsedagsbarn att jubel under tiden som hans kropp börjar att nedmontera hans vita leende till något betydligt mindre ungdomligt…


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 38 andra följare

%d bloggare gillar detta: