Begränsade Wilmots

Belgium v Japan - International Friendly

Belgiens EM är över. I kvartsfinalen blev, mot många experters bättre vetande, Wales både en och två storlekar större den den gyllene generationen belgare.
Men medan spelarna skiner i något slags guldskimmer finns där en förbundskapten som är gjuten i bly. För två år sedan, vid VM i Brasilien, var det även då färdigspelat i kvartsfinalen. En stor PR-kampanj från fotbollsförbundet räddade då Marc Wilmots anseende från den fräna kritiken som riktades mot honom, både från fans och media. Frågan är om det går att förklara bort detta uttåg?
Att inleda EM med en uppsnackad seriefinal mot Italien kan ha varit det värsta tänkbara scenariot för Belgien. Det lilla, uppdelade landet är ett lag fullmatat med stjärnnamn så till den grad att bänken överträffar de flesta andra lag i slutspelet. På andra sidan fanns ett Italien som enligt italienarna själva inte varit så okänt och dåligt på senaste 50 åren. Men Italien har Antonio Conte, en extremt intelligent, driven och hårt arbetande tränare som låter sitt manskap genomgå rigorösa taktiska förberedelser och övningar. Wilmots tillvägagångssätt är, för att uttrycka det milt, ganska annorlunda.

På en av de första fokuserade träningarna inför matchen mot Italien spelades på träning en match mellan den tilltänkta startelvan och reserverna. Allt för att försöka förbereda laget på vad som skulle vänta. Men de frågetecken Marc Wilmots möjligen hade blev snarare upphöjt i tio än utraderade. Reserverna, som förvisso vill visa upp sig och ta en plats i startelvan, vann med klara 4-0. Något behövde göras. Wilmots sätt att hantera det hela? Han gav reserverna kalla handen och spelarna som tillhörde den gruppen fick inga särskilda taktiska instruktioner. Ett befängt och vårdslöst sätt att dela upp en grupp som behöver vara så sammansvetsad som möjligt.

Men du som läser kanske gillar Wilmots eller vill ta alla skadorna som det belgiska landslaget drabbades av inför EM i beaktning? Visst, vi gör det.
Skadorna på lagkaptenen Vincent Kompany, backkollegorna Nicolas Lombaerts och Dedryck Boyata, men han har ändå inte underlättat sin roll som förbundskapten.
När de Kompany och Lombaerts var tvungna att tacka nej till landslaget gav Wilmots den samlade belgiska pressen svar på vem som skulle täppa igen tomrummet.
Jason Denayer skulle ta över som Wilmots första val som mittback. Men en dålig träningsmatch mot Norge var allt som krävdes för att han skulle kastas ut från truppen. Istället laborerade Wilmots med att flytta in Toby Alderweireld från sin naturliga ytterbacksposition. Beskrivningen av förändring var att Alderweireld var en naturlig ledare. Kanske ingen dum idé, men att inte spela in en ledare i rollen som dirigent i mitten försvårar onekligen uppgiften.

Den tidigare landslagsanfallaren Marc Degryse, nu krönikör på den flamländska tidningen HLN, var inte sen med att kritisera Marc Wilmots för att skapa psykologisk oro i spelartruppen snarare än en lugn harmoni. Wilmots var inte sen med att kontra med att det hela var en kampanj för att underminera Wilmots roll som förbundskapten, på grund av att han är vallon.

Men hur gick det egentligen mot Italien då? Och hur handskades Wilmots med det?
Italien vann med 2-0 och Wilmots var inte sen med att se om sitt eget hus och ge Alderweireld skulden för öppningsmålet och Romelu Lukaku för att inte skapa några chanser.

”Wilmots leker med elden. Spelare ogillar en tränare som skyller ifrån sig efter en förlust. Wilmots vägrar att diskutera sitt ansvar i det hela. Det här är första gången har är under ordentlig press som förbundskapten och det måste göra ont i honom att höra från olika håll att han har blivit taktiskt utmanövrerad av Antonio Conte. Ingen tränare uppskattar ett sådant konstaterande. Men när man skyller ifrån sig och inte accepterar det, är man ute på djupt vatten. Gruppen man arbetar med delas upp i vi-och-de. De som är emot Wilmots och de som är med honom”, skrev Degryse.

Skrattar bäst som skrattar sist tänkte säkerligen Wilmots när han svängde på den aningen skeptiska opinionen hemma i Belgien med vinst både mot Irland (3-0) och Sverige (1-0) innan det var dags för vinst mot Ungern med 4-0 i åttondelsfinal, efter att ha slutat på andra plats i gruppen.

Men så tidigare ikväll, den 1 juli 2016, var det tillbaks till ruta ett och också färdigspelat. I kvartsfinal. Precis som två år tidigare. Efter en kollaps och ett försvar som var rejält skadeskjutet försvar med Jan Vertonghen skadad och Thomas Vermaelen avstängd. Efter en bra inledning av matchen och en bra offensiv som sköter sig själv lös Wilmots oförmåga att forma ett försvar igenom. Wales slog, trots Marc Wilmots, Belgien med 3-1 och är nu klara för semifinal.

Men hur kunde det bli så då? Hur kan mindre namnkunniga landslag som Wales och Island gå så långt som till semifinal? Det handlar om en tydlig spelidé. Något som Wilmots inte gett sina spelare. Och en trupp som är upplärda och vana vid direktiv av tränare som Diego Simeone, José Mourinho, Mauricio Pochettino och Jürgen Klopp blir säkerligen förvirrade att behöva improvisera sig igenom ett EM-slutspel, samtidigt som alla har skyhöga förväntningar på ett landslag som innan EM rankades som tvåa i världen.

Wilmots har kunnat gömma sig och ta cred av sin assisterande förbundskapten, Vital Brokelmans, som kommit bra överens med hela spelartruppen, men han är heller inte någon mästerstrateg. Wilmots har snarare sett till att han omgärdats av folk som är ja-sägare och inte stöter sig med hans sätt att leda. Kanske i sig inget fel, om man är för en öppen dialog. Något Wilmots inte varit, eller är.

Den gamle lagkaptenen och målgöraren Marc Wilmots har fått jobbet av just den anledningen. Att han visade på planen att han var att räkna med för Belgien. Att hans fru är från Flandern och då också kan prata både flamländska och franska har gjort honom till en tillgång i det annars rätt så uppdelade landet. Men om man ska ta hand om en gyllene generation med spelare som Hazard, De Bruyne, Naingolan, Lukaku, Carrasco, Witsel och Courtois behövs mer än att man kan två språk och att man själv gjort mål i landslagströjan.

Som det är och har sett ut är Belgien fast med en förbundskapten som sällan kan förmå sina spelare att utöva mönsteranfall. Ett landslag som allmänt uppfattas som gammaldags.
Belgien är inte den första gyllene generationen med en tränare oförmögen att ta hårda, drastiska taktiska beslut, men bristen på att föra en hel match och öppna upp för chanser och ett frodigt anfallsspel är fortfarande en brist på ledarskap som erbjuds av Wilmots.

Återstår att se om det belgiska förbundet har råd med ännu en PR-kampanj för att rädda Marc Wilmots anseende, eller om det är dags för en förbundskapten med både taktiska och psykologiska färdigheter att ta över inför kvalet till VM i Ryssland om två år.


Roman Pavlyuchenko

ROMAN_PAVLYUCHENKO_PIC_1
För en anfallare som samlat ihop över 50 landskamper med ett respektabelt målsnitt är Roman Pavlyuchenko en av de målgörare vars karriär går mot sitt slut i något som kan liknas vid ett sorgligt kaos, allt detta i en rätt hög takt dessutom. Kaoset utspelas nu i Kuban Krasnodar där den långe ryssens målfirande dagar ser ut att förstöras av en klubb i finansiell kris, mycket på grund av den ansvarslösa ledningen som blivit ett kännetecken för klubben i Ryssland.
Romans flytt till Krasnodar under sommaren 2015 fick dock klubbens följeslagare att känna en svagare bris av frångång svepa genom deras hårsvall då även den gamle landslagskollegan Andrey Arshavin anslöt. Men brisen fortsatte vidare mot andra lag och följeslagare. För Pavlyuchenko har flytten mest inneburit tid på bänken, något som Roman nu kanske vant sig vid mer än oss följeslagare som mer minns hans EM-sommar 2008…
För ska man åtminstone försöka att se på hans karriär på ett krasst sätt så har ändå Pavlyuchenkos karriär varit på nedåtgående under en längre tid. De senaste fem säsongerna har han inte startat mer än tio ligamatcher och gjort endast 20 mål i såväl liga- och cupspel.
När England kom till Luzhniki-stadion i Moskva 2007, i desperat behov av tre poäng för att kvalificera sig för EM 2008, var det Pavlyuchenkos känsla för mål som fångade ögat hos engelsmännen. Från avbytarbänken kom Roman Pavlyuchenko in och avgjorde matchen med två mål. Englands förlust åsidosattes fort av en rad Premier League-klubbar som ville lägga vantarna på den heta anfallaren. Tottenham Hotspurs drog till synes det längsta strået och köpte anfallaren under EM-sommaren 2008 från Spartak Moskva för 17,4 miljoner euro.
roman_pavlyuchenko405
Ryssens målfabrikation avtog efter flytten och det blev en trög start för Roman i Tottenham. Han kom aldrig riktigt till sin fulla potential i norra London och kunde aldrig hålla en plats i startelvan. Med endast fem mål i ligan och röster som började ifrågasätta den dyra värvningens förmåga började även Romans tålamod att rinna ut. När han blev utbytt mot Manchester City stormade ryssen ut i spelartunneln och ignorerade både bänken, matchen och manager Harry Redknapp som blev rosenrasande för bristen på respekt som Roman visade upp.
Det ska också sägas att han gjorde nio mål i ligacupen och FA-cupen och hjälpte Hotspurs att nå final i Ligacupen, men Roman Pavlyuchenko jämfördes ofta med Arshavin som samtidigt gjorde något bättre ifrån sig i, fyra mål i en och samma match mot Liverpool, rivalklubben Arsenal. Knutna nävar i var och varannan jeansficka började nu muttra om att Pavlyuchenko aldrig gett tillbaka och motiverat flytten för alla miljoner.
Det blev till slut 21 mål för Roman på 71 matcher i Tottenham, något som inte räckte för att stanna kvar i Europas bästa liga. Nej, istället blev det en flytt hem till Ryssland och Moskva igen, men nu med spel i Lokomotiv Moskva. Målsnittet försämrades och Roman gjorde inget vidare avtryck i Lokomotiv och sänkte därmed sina aktier inom den ryska fotbollen.
captura_de_pantalla_2015-08-10_a_la(s)_21.24.18__destacado
Den där brisen som flög förbi var kanske lugnet före stormen. Under den relativt korta period han varit i Krasnodar har han kämpat med skadeproblem men kanske ännu mer med utebliven lön, en situation som han kanske inte varit den mest utsatte i men ändå delat med över 200 andra anställda i klubben. Lagkamraten Sergey Tkachev gick till ryska ligan för att med hjälp av dem bryta upp kontraktet, vilket fick honom att ansluta till CSKA Moskva. Dit verkar det som även Vladislav Ignatiev och Lorenzo Melgarejo är på väg. Allt detta fick Roman att strejka och vägra träna med övriga truppen.
Och trägen kan ha vunnit, för den 13 januari, efter fem månader utan lön avslöjade han till rysk press att han äntligen fått svart på vitt att betalningarna skulle börja utfärdas på nytt. Pressen avslöjade att Krasnodar varit skyldig Roman över en halv miljon dollar, eller nästan tretusen dollar per minut speltid. Snabbt efter den nyheten var klubbens generaldirektör, Valerij Statsenko, ute i pressen och försökte göra nya utspel för att lugna fansen. Både Pavlyuchenko och Arshavins kontrakt ska Statsenko försöka förlänga i sommar då duons kontrakt går ut.
CYdrv69WQAAmoJl
Och vem vet, kanske kommer Roman stanna kvar. För nu när hans lön är på väg in igen så har han anslutit till sina lagkamrater på deras träningsläger på Cypern, där den senaste kontroversiella övergången också återfinns. Felipe Santana, som klubben köpte trots att han underlåtit att betala de redan befintliga spelarna lön.
 Den senare tiden har flugit ut till Cypern att ansluta sig till sina lagkamrater, inklusive hög profil, men kontroversiella nya undertecknandet Felipe Santana, som klubben köpte trots ha underlåtit att betala de spelare som redan finns i truppen, för sin varma väder träningsläger att avsluta sitt dödläge som hade sett honom vägrar att träna.
Men även om klubben tar hand om Roman Pavlyuchenko så börjar fansen göra som de gjorde i norra London när det begav sig för Roman där. De knyter näven i fickan och vill ha mer utav den välbetalde anfallaren. Men Statsenko menar att det är skadorna som satt stopp för målfabrikationen och att det faktiskt funnits en bra konkurrens om startplatserna. Ibrahim Balde tränade till sig en plats i startelvan och Lorenzo Melgarejo har varit explosionsartad som en falsk nio med åtta mål gjorda allaredan. Men istället för att rusa ut i spelartunneln medger nu Pavlyuchenko att fansen har rätt att kräva mer av honom och Arshavin.
Är det för sent att rädda karriären då?
Det mest självklara vore om Roman nu får ett par ordentliga veckors träning utan några återfall i de muskler han varit skadad i och att den cypriotiska solen kan ge honom tillräckligt med D vitamin för att han ska komma ihåg sommaren 2008 när han gjorde sitt stora genombrott i fotbollseuropa. Med tanke på att det kanske inte blir så mycket mer värvningar till klubben och att Melgarejo antagligen ansluter till Moskva och Spartak kommer Roman därigenom säkerligen få speltid. Att en kvartsfinal i ryska cupen stundar i februari borde också kunna bidra till att Roman vill komma tillbaka till vinnande form.
Hur mycket inflytande han kommer ha i laget, utöver den erfarenhet han ändå absorberat under karriären, är osäker. En rysk tidning spekulerade i att den pessimistiska och troligen det realistiska vägen är att han tappar sin vilja att spela. Genom att välja att gå till Krasnodar tror tidningen att det är omöjligt att finna en arbetsro i en klubb som det svajar så mycket om. Att laget ligger näst sist borde drivkraften vara att hålla undan för Mordovia en poäng bakom och Anzhi och Ufa på en respektive två poäng före. Men när laget blir av med stommen genom Melgarejo, Ignatiev och Tkachev kommer det att vara svårt att motivera en välbetald 34-åringen att vara den drivande kraften igen.
1452767150_pavlyuchenko

Smset som vände säsongen

 

463375706

Förra årets upplaga av såväl Borussia Dortmund som Bundesliga vill nog de flesta på gula väggen glömma. Det som skulle fortsätta vara en självklar utmanarkandidat och underdog till Bayern Münchens prenumeration på ligatiteln såg länge ut att snarare bli nedflyttning till andra divisionen, Zweite Bundesliga.

Allt detta bara två år efter att de varit i Champions League-final mot just den stora antagonisten från södra Tyskland, Bayern München. Men två tunga spelartapp till, just det, Bayern München, i form av Mario Götze och Robert Lewandowski gjorde uppgiften allt svårare.

Så för ungefär ett år sedan låg Dortmund och kämpade för luft precis över vattenytan och det streck som förkunnar nedflyttning när det är dags för bokslut i Bundesliga.

Men när rubrikerna började hopa sig och krävde tränare Jürgen Klopps avgång visade han istället sin storhet och ännu en förmåga att få med sin trupp.

För den 20 december förra året, kort efter en 2-1 förlust mot Werner Bremen, plingade det till i spelarnas smartphones. Förlusten hade inneburit att Dortmund låg näst sist i Bundesliga. Detta bara två säsonger efter att man vunnit både Bundesliga och tyska cupen i grandios stil. Åter till plinget i mobiltelefonerna. SMS: et kom från tränare Klopp och det stod:

”Tro inte för en sekund att detta är frivilligt. Alla kommer, inga undantag.”

Ett ganska vanligt sms kan tyckas när en klubben underpresterar så till den milda grad. Men texten syftade inte till någon form av panikfyllt vi-måste-göra-något-drastiskt-möte, eller för den delen fler träningspass innan vinteruppehållet. Nej, istället var det en uppmaning till alla att sluta samman på lagets julfest innan truppen fick vintersemester.

Oli_Kirch_Strukamp_2_2

Den före detta Dortmund-mittfältaren Oliver Kirch berättar om julfesten som mer påminde om en minnesstund eller en begravning.

– Man kan inte kalla det vi var med om för en fest. Det kändes mer som en begravning om jag ska vara ärlig. När vinteruppehållet började minns jag hur vi alla kände skam, snarare än någon oro eller panik. Det märktes väldigt tydligt på stämningen, säger Kirch.

Trots Klopps sms-uppmaning och en attitydförändring i och med det förlorade Dortmund andra matchen efter det långa vinteruppehållet. Augusburg kämpade till sig en vinst och vände delar av Dortmunds supportrar mot den svartgula truppen.

Screen_Shot_2015-02-05_at_12.42.38_PM.0.0

– Vi hörde visslingar från Gula väggen och det var tydligt att deras tålamod hade tagit slut. Vi hade liksom använt upp all goodwill som vi hade byggt upp väggen med under tidigare säsonger. Vi kände mer rädsla för hela situationen i och med busvisslingarna, helt klart, minns Oliver Kirch.

Men Klopps sms tycktes ha fastnat på spelarnas näthinna och det började gro ett frö som påminde om självförtroendet från förr i spelarna.

– Inte ett ord yttrades i omklädningsrummet. Ingen skrek, ingen kastade någonting omkring sig. Inga skor, vattenflaskor, ingenting. Ingen ilska, bara tystnad. Däremot fanns det vissa spelare som grät, berättar Kirch.

Jürgen Klopp överraskade då hela klubben och fröet hos spelarna fick sitt näringsrika vatten. Klopp ändrade nämligen på sitt sätt att leda.

– Vi förväntade oss en normal reaktion på en kris. Dubbla träningspass, en tyst behandling av alla som inte gjorde som de blev tillsagda på planen. Det var något alla var beredda på och något som man stålsatte sig inför, men istället var Klopp super positivt, så där överentusiatisk som jag aldrig sett honom tidigare. Han skrattade mycket och högt, säger Kirch.

bvb-trainer-juergen-klopp-will-von-ruecktritt-nichts-wissen-

Och han hade försökt allt annat så skrattet och hoppet var det sista som möjligtvis skulle överge Jürgen Klopp.

– Han hade redan försökt allt annat. Så han började istället att bygga upp oss på nytt. Han arbetade på vårt självförtroende. Han bad oss ​​att visualisera vad vi redan hade uppnått. En stor sten lättade från allas bröstkorgar. Jag måste ge honom högsta betyg för det. Våren kom till Dortmund tidigt det året, samma vecka efter att vi nått botten, konstaterar Oliver Kirch.


Pojkarna som luras från sina hem

Tidigare i år ändrade världsfotbollsorganisationen FIFA reglerna för hur unga barn får vara vid internationella övergångar mellan klubbar. Den nya åldern är tio år. Blott tio år gamla barn får alltså köpas av klubbar för deras fotbollskunskaper, eller klubbens tro på stundande kunskaper och färdigheter.

Innan regeländringen infördes i mars var klubbar intresserade av yngre fotbollsspelare tvungna att ansöka om ett internationellt ”transfer certificate”, ett övergångsintyg, om klubbens måltavla var minst 12 år gammal. Utan några som helst skrupler på vad denna ändring skulle kunna innebära uttalade sig FIFA till BBC på detta sätt:

”Den verkställande kommittén har beslutat att minska åldersgränsen … på grund av det ökade antalet internationella spelarövergångar yngre än 12 år”.

Men vad händer när klubbar helt plötsligt börjar att rekrytera sex, sju och nio-åringar och kringgår FIFA: s nya regler?

Ja, om det händer, menar FIFA att åldersgränsen ”skulle kunna omprövas”, om det upptäcks att det blir en trend där spelarna är ännu yngre än 10 nu är tillåtet. Men redan nu medger FIFA, genom att ändra i sitt regelverk, att det är ett växande problem med de illegala övergångarna för minderåriga.

I Frankrikes huvudstad Paris finns en organisation, Foot Solidaire, som hjälper pojkar att åka tillbaka till sina hemländer runt om i Afrika när de blivit lurade av samvetslösa agenter med tomma löften om proffskontrakt någonstans i Europa.

Uppskattningsvis lämnar 15 000 tonåringar tio västafrikanska länder varje år, många av dessa minderåriga. Foot Solidaires grundare, Jean-Claude Mbvounim, säger att agenter kan tjäna mellan tre- och tiotusen dollar för varje barn de skickar till en tilltänkt klubb. Jean-Claude Mbvounim menar att fotbollen behöver hjälp för att bekämpa problemet.

– Idag har vi kriminella människor och nätverk som hotar världsfotbollen och de yngre spelarna. Därför är det viktigt att vi arbetar tillsammans mot detta. FIFA behöver ta ett stort ansvar och uppmärksamma myndigheter, regeringar och det civila samhället, eftersom det är en samhällsfråga, säger Jean-Claude Mbvounim.

Men det är inte enbart till Europa barnen skickas. Nej, en nyligen uppmärksammad klubb återfinns i Laos och heter Champasak United. Under februari i år importerades inte mindre än 23 stycken spelare. Med en täckmantel som akademi menar klubbföreträdare att man hjälper spelarna att utvecklas och nå höjder i sina fotbollskarriärer som på hemmaplan inte vore möjliga.

Den vanligaste historien kring dessa barn är att de har lurats att lämna Afrika och tillslut hamnar på gatorna i det landet de har skickats till. Agenten är borta. Ingen klubb är heller medveten om deras existens eller närvaro i staden. Enligt de pojkar som rest till Laos men återvänt till Liberia, med hjälp av globala spelarfackförbundet Fifpro, saknar Champasaks akademi riktiga tränare, sjukvårdsinrättningar och inte heller några utbildningsstadgar finns.

De afrikanska spelarnas kontaktperson i Laos, Alex Karmo, medger att Champasak knöt till sig spelarna för att sedan sälja de vidare och på så sätt tjäna pengar. Avtalen som ungdomarna erbjöds gjorde det möjligt för klubben att inte betala spelarna alls, men att det gjordes på månadsbasis.

Men månadslönen krävs snabbt tillbaka då spelarna är tvungna att betala tillbaka kostnaderna för sina flygbiljetter från länderna i Afrika. Dessutom kostar all mat och uppehälle, vilket gör att vissa spelare inte får ett öre över efter alla avgifter.

Men pojkarna från Liberia är inte de första afrikaner att bli besvikna, men det kan bli en viss förändring som kan förändra situationen för liberianska pojkar. Liberia har förnuvarande ingen fotbollsakademi, men det liberianska fotbollsförbundet planerar att öppna ett senare i år.

– Liberia är över 165 år gammalt och vi är först nu på väg att fylla ett träningscenter med ungdomar. Hade det redan funnits kanske våra barn inte hade lurats till Laos, säger förbundets ordförande Musa Bility.

För att locka unga och också etablera viss pondus till projektet är planen att George Weah ska få vara affischnamn. På så sätt hoppas förbundet att flödet av spelare som drar utomlands stoppas.

Något som kan komma att underlätta för etableringen av en akademi i Liberia är Foot Solidaires planer på att öppna ett observationscentrum i den senegalesiska huvudstaden Dakar nästa år. Organisationen hoppas att både kunna informera ungdomar och deras familjer om farorna med människohandel, men också hålla ett vakande öga på ungdomars utflyttningen från Västafrika.


FIFA – ”Dolkar kommer sättas i vänners ryggar”

Nytt podcastavsnitt ute!

FIFA krisar och dess innersta krets jagas av FBI. Daniel vill se HBO göra en miniserie om det hela.

Ett avsnitt helt om FIFA, Blatter och hela såpan. Sanningsvittnets två ständiga sekreterare försöker tillsammans med gästen Johan Hagesund trassla ut röran, under tiden den blir allt mer bisarr…

Och visst borde väl ändå Karl-Erik Nilsson tycka till om mer?

Lyssna här eller via Itunes!


”Fler ”dudes” borde ta efter Garås öppenhjärtlighet”

Daniel Karlsson och Axel Swartling pratar om en massor olika ämnen i senaste avsnittet av Sanningsvittnet.

Duon avhandlar saker om avgångar och avhopp. Mike Ashley out, Johanna Garå out och Jesus out. Dessutom sist men inte minst en liten genomgång kring gula kort i de fem största ligorna i Europa.

Avsnittet finns att lyssna på i Itunes eller via sanningsvittnets.libsyn.com .


”Sen kom alla o skrek, men jag är också människa”

I veckans avsnitt tar vi bland annat upp något som, enligt Daniel, kan uppfattas som old news..
Men det skiter Sanningsvittnet i. Vi gör det synligt på nytt i sånt fall!
Precis som Aktuellt, i Jarl Alfredius anda.
I övrigt lite Marta uppe i det blå och litteraturtips!

Lyssna här!

Glad påsk och på återhörande!


Mamma & pappa viktigast -valde bort landslagen


Lazios afrikanske försvarare Abdoulay Konko är just afrikan. Något mer, när det gäller sådan tillhörighet har han svårt för. Konko har nämligen förkastat förfrågan om att representera både Senegal och Marocko. Allt för att undvika dålig stämning i familjen.

Abdoulay Konko föddes i Frankrike in till en familj där pappan var senegalesisk och mamman marockansk. Det gjorde att Konko kunde ha spelat för Frankrike, Senegal eller Marocko på internationell nivå.

31-årige Abdoulay har uppvaktats av både marockanska och senegalesiska förbundskaptenerna men vägrat att tacka ja för att inte vara orsaken till möjliga familjeproblem.

– Det är ett tufft beslut eftersom du inte vill skapa spänningar i din egen familjen, så jag bestämde mig för att förbli neutral, berättar Konko och fortsätter förklara. Jag svarade dem respektfullt nej eftersom jag inte vill såra någon av mina föräldrar genom att välja en framför den andra.

Utifrån har Konko fått utstå viss kritik för att inte välja att spela internationell fotboll, men kärleken till hans föräldrar är större än till fotbollen.

– Till viss det låter som en lat ursäkt, men jag älskar mina föräldrar och jag föredrar att skona dem våndan av motreaktion från besvikna fans. Om jag hade valt Senegal, kommer fansen från Marocko definitivt kritiserar mitt beslut, samma för besvikna senegaleser, så det är en no-win-situation, förklarar Abdoulay.

Konko, som har spelat i Italien för Juventus, Siena och Genoa, medger att hans beslut kan ha förnekat honom en internationell karriär. Men nu när både Senegal och Marocko gett upp hoppet om en Konko i sin trupp insisterar Konko att han inte ångrar någonting alls.

– Jag både lever och dör med mina beslut. Det är bara att ta dessa som en man och då finns det ingenting att ångra.

En fransk fråga har heller aldrig kommit och har då heller aldrig varit något att fundera över för Konko.

– Denna möjlighet kom aldrig upp och var därför heller aldrig diskuterad mellan mig och mina nära kära.

Marseillefödda Konko inledde sin karriär i Martigues innan han flyttade till Turin 2002. Den mångsidiga försvarare, som har uthärdat en skadehärjad karriär, var på lån i Crotone mellan 2004-2006 innan sejourer hos Siena, Genoa och spanska Sevilla. 2011 skrev han på ett femårigt kontrakt med Lazio.


Den längsta vägen till helvetet

Vad har Steve Bruce, Danielle De Rossi och Daniel Karlsson gemensamt? Lyssna på Sanningsvittnets senaste avsnitt så får ni svaret!

Med just Daniel Karlsson och Axel Swartling. Om Åtvidabergs FFs dåliga marknadsavdelning och tre bästa respektive värsta klubbminnen.

Lyssna via podcaster eller ladda ner avsnittet här: http://traffic.libsyn.com/…/Den_lngsta_vgen_till_helvetet.m…

Håll till godo!


Chippen – fotbollens fluffer

Ja, han utnämns faktiskt det, i en hyllning i det senaste poddavsnittet av Sanningsvittnet. Sedan är Mourinho enkelspårig också. Axel Swartling och Daniel Karlsson är det som samtalar.

Lyssna/Ladda ner här: http://sanningsvittnets.libsyn.com/chippen-fotbollens-fluffer


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 41 andra följare

%d bloggare gillar detta: