När fotbollen får stå tillbaka

På Balkan, mer än någon annanstans, är fotboll en fortsättning av kriget, om än med andra medel. Det finns en lång historia av våld bakom kaoset på Belgrad stadion. Detta är egentligen bara första gången det har tagit en mycket nutida, om inte framtida, skepnad genom en drönare med en flagga.

Hela tisdagskvällens incidenter har grott med månghundraåriga groll och rivalitet som senast utbröt i krig i slutet av 1990-talet mellan Serbien och etniska albaner i Kosovo. En väpnad konflikt där 10 000 människor dödades och Nato gav sig in i den och tog till bombningar av Serbien för att få slut på konflikten.

Tisdagens, redan innan matchen drog igång, laddade möte avbröts i den 42:a minuten då en drönare, en slags radiostyrd helikopter, flög in över fotbollsplanen och ner från flygfarkosten hängde en flagga med motiv över ett ”Storalbanien” inklusive Kosovo och delar av Makedonien. På ömse sidor av kartan var porträtt av två hjältar från Albaniens självständighetskrig mot det Osmanska riket. Storalbanien är något som albanerna trodde skulle bli verklighet efter kollapsen av Osmanska riket 1912-
1913. Något som aldrig blev och då också ett nederlag och något som vissa albanska grupper aldrig har glömt.

På liknande sätt har serberna inte glömt, eller accepterat, att landets geografiska karta ritades om och Kosovo 2008 blev självständigt. Självständigheten är ett faktum som stora delar av världen erkänt, dock varken Serbien eller Ryssland. Serbiska nationalister betraktar Kosovo som födelseplatsen för sin kultur. Det viktigaste datumet att uppmärksamma i den serbiska nationalismen är förlusten av en strid 1389 i Kosovo, en konflikt som anses ha varit början på slutet för ett större
Serbien.

En av världens mest ökända huliganledare, Ivan Bogdanov, som ledde planinvasionen i tisdagskväll är inte bara en del av den mest våldsamma och fruktade Röda Stjärnan-supportrarna. Han är också en del av rörelsen 1389, en högerextrem nationalistisk grupp som varit inblandade i kravaller mot kosovoalbaner och deras västerländska allierade. Utifrån det är Bogdanov ännu en nyckelperson i en tradition av en blandning mellan fotbollshuliganism, nationalistiskt och högerextrem politik.

En av de större våldsammare incidenterna, som kan ha varit en parameter i att Balkankriget senare utbröt, skedde 1990 då sammandrabbningar mellan Zagreb och Belgrad-supportrar utbröt i den kroatiska huvudstaden. Den mest våldsamma paramilitära ledaren för den kroatiska och bosniska sidan i kriget på 1990-talet, Zeljko Raznatovic, mer känd som Arkan, var ledare för de mest våldsamma Röda Stjärnan-supportrarna, Delije. Från Delije rekryterade Arkan de mest våldsamma till sin egna paramilitära grupp, tigrarna. En grupp som mördade och plundrade sig igenom Jugoslaviens ruiner fram till att Arkan 2000 mördades i Belgrad.

Bogdanov har sedan dess då och då beskrivits som Arkans tronföljare och den nya ledaren för tigrarnas likasinnade. Framför allt ideologiskt men ibland även militärt.

Både inför och efter tisdagens avbrutna match var det och är det upp till de respektive lagkaptenerna att påminna folk om att det skulle handla om en fotbollsmatch och
inte någon maktuppvisning i det serbisk-albanska territoriella fejd.

Den albanska kapten, Lorik Cana, tackade sin serbiska motsvarighet, Branislav Ivanovic, för att serbiska spelare hade skyddat sitt lag på planen, både från instormade åskådare och inkastade saker. Ivanovic beklagade att det kommit att handla om andra saker än fotboll.

– Det viktigaste för oss är att vi stod upp och hjälpte det albanska landslaget och som ett lag stöttade vi dem. Vi beklagar att fotbollen presenterades som en sekundär fråga här.

En intellektuell nationalist

Fotboll och politik är två sammanflätade delar av samhället som ofta genom historien har påverkat varandra. Det finns en person som omfattar detta förhållande mer än de flesta. Hans namn är Zvonimir Boban.

Zvonimir föddes i den lilla staden Imotski i den nationalistiska södra delen av Kroatien, mycket nära den bosniska gränsen. Han växte upp i det kommunistiska Jugoslavien och var en ungvuxen när Jugoslavien föll sönder. Nationalismen blev påtaglig för unge Boban. Något som han förmodligen inte skulle ha gissat effekterna på, då hans tankar vann förtroende i det kroatiska folket efter en viss händelse den 13 maj 1990.

Boban spelade för Dinamo Zagreb i den kroatiska huvudstaden mot Röda Stjärnan Belgrad, storlaget från den serbiska huvudstaden. Matchen urartade och fans tog sig in på planen. Läget var spänt utöver fotbollens konkurrens även politiskt mellan de två etniska grupperna, vilket yttrade sig i fotbollshuliganism.

Boban såg en polis slå en Dinamosupporter och sprang mot polisen för att dela ut en karatespark i ansiktet på tjänstemannen. Röda Stjärnans supportrar började riva Maksimir Stadium medan den jugoslaviska polisen bara tittade på hur blodbadet utvecklades. Boban sågs vanka fram och tillbaka på löparbanorna, synbart arg, muttra för sig själv, ”Var är polisen? Var är den blodiga polisen?”

Det var kick, för många kroater, och en symbolhandling för upproret mot den 70-åriga serbiska dominansen i Jugoslavien. Det finns de som anser att Bobans spark var början på Kroatiens nationsbildande. Kriget började ett år senare.

Boban stängdes av från all fotboll av det jugoslaviska fotbollsförbundet i sex månader och åtal väcktes mot honom. Som en följd missade han VM 1990 i Italien. Hans spelarkarriär var lite mindre händelserik än händelserna som utspelade sig i hans hemland, men det var ändå en magnifik karriär.

Det började i Zagreb där han spelade totalt 109 matcher för Dinamo. Debuten gjorde han som 16-åring och blev kapten i klubben endast 19 år gammal. Han var också en stor anledning till Jugoslaviens seger i 1987 års ungdomsVM.

Efter incidenten med den jugoslaviska polisen, flyttade Zvonimir Boban till Italien och hamnade i AC Milan, på särskild begäran från tränare Fabio Capello som sett vad den unge kroaten gick för. Boban köptes i en 85 mångmiljonaffär och lånades omedelbart ut till Bari, som tillät Boban att få den tid att bosätta sig på halvön och själv få hitta det italienska spelet.

Bari slogs mot nedflyttning och den begåvade kroaten kunde inte förhindra Galletti från att falla ner i Serie B. Men trots detta visade Boban hans egenskaper, utmärkt tekniska skickligheter, spelförståelse och förmåga att förstöra motståndarnas uppspel.

Vid sin återkomst till Milanello utsågs han till en integrerad del av Rossoneri. Med tanke på hans debut i en 6-2 seger över Ternana etablerade han sig snabbt i AC Milans mittfält, ett mittfält som innehöll Ruud Gullit, Roberto Donadoni och Demetrio Albertini. Framför allt skulle hans samarbete med Albertini komma Milan väl till pass för kommande år och ge en plattform för fortsatt framgång för AC Milan.

Milan vann Champions League 1994 och Boban var stjärnan i det laget som svepte bort fötterna på alla utmanare innan Milanolaget ställdes mot Johan Cruyff och hans drömlag Barcelona. I finalen var Milan underdogs och förväntades själva sopas undan, men Boban var involverad i Milans ledningsmål som följdes upp av tre till, vilket ledde till en överraskande 4-0 vinst i finalen. Milans vinst betraktas som en av de finaste finalerna i historien och Boban var en viktig del i det.

Mer framgång var på gång för Boban och Rossoneri, men Scudetto 1996 och 1999, som kom att bli hans sista. Det var denna triumf under 1999 som kan ses som den finaste för Boban eftersom Milan var på väg att förlora sin 90-tals framgång och Alberto Zaccheroni hade förts in från Udinese. Milan startade säsongen på ett katastrofalt sätt och var långt efter titelfavoriten Lazio, men Milan höll fast och vägrade att ge upp när de vann mästerskapet under den sista omgången genom att slå Perugia med 2-1.

Boban var viktigt även under denna framgång. Han visade ett otroligt hantverk och en blick för spelet. Genom detta, och att han nu varit i klubben en längre tid, tog han på sig mer ansvar och han gjorde ett antal viktiga mål. Framför allt hjälpte Boban till ännu mer som pådrivare bakom den formidabla duon George Weah och Oliver Bierhoff. Boban hade allt man kan önska i en mittfälts playmaker, en sann trequartista.

Under 2001 kom Rui Costa till Milan från Fiorentina och Boban befann sig för första gången i utkanten av startelvan. Han lånades ut till spanska Celta Vigo, men efter bara fyra matcher meddelade han sin avgång från fotbollen i oktober 2001.

Zvonimir Boban spelade 251 matcher och gjorde 30 mål för AC Milan och är en av de bästa utländska importer som någonsin har kommit till Italien och Serie A. Under nio säsonger på San Siro vann han fyra Scudetti, Champions League, tre Supercoppa Italiana och den europeiska supercupen. Men han hade också en framstående internationell karriär med sitt älskade Kroatien. Inledningsvis spelade Boban för Jugoslavien, där han var med och vann han sju landskamper, innan Kroatien blev självständigt. det blev ytterligare 51 landskamper, som kroat. Han spelade i VM 1998 och var kapten i landslaget som överraskande vann bronset.

Sedan han pensionerade sig har Boban satt sig i skolbänken för att slutföra sina universitetsstudier i historia. Han la fram en avhandling om ”kristendomen i det romerska riket” vid universitetet i Zagreb.

Zvonimir Boban har alltid ansetts vara en uttrycksfull man som läser mycket och imponerar på många med sin vältalighet och kunskap om världens litteratur, historia och politiska frågor. Efter att slutföra sin examen han sagt:
– Först efter fyra års studier har jag förstått hur lite det är att jag vet. Att lära sig nya saker leder enbart till att förstå att det alltid finns mer kunskap.

Han började också en karriär inom sportjournalistiken genom att skriva för kroatiska sporttidningen Sportske Novosti, samt vara en kommentator för Sky Italia och kolumnist för La Gazzetta dello Sport. Han äger även en bar i Zagreb med det fantasifulla namnet ”Boban”.

Zvonimir Boban första kärlek kommer alltid att vara hans land. I dokumentären ”The Last Yugoslavian Football Team”, konstaterar han att ”Kroatien är anledningen till att jag lever. Jag älskar mitt land som jag älskar mig själv. Jag skulle dö för Kroatien”.