Varumärket. Spelaren. Beckham.

Blunda och berätta vad det första du tänker på är när du hör namnet: David. Beckham. Har det något med glamour, mode, världskändis, Hollywood? Eller kanske fotboll?

Det som faktiskt var David Beckhams yrke kommer ofta i skym undan för tabloidmeter med paparazzi-foton och senaste skvallret kring David och hans egen Spice girl.

Så med det i tanke, vad var det bästa? Var det företaget Beckham? Eller var det möjligtvis fotbollsspelaren David Beckham? Låt oss börja med det som de allra flesta runt om i världen förmodligen ser den nyligen pensionerade David Beckham. Varumärket.

Sedan Posh spice sa ja vid altaret och blev Victoria Beckham visste henne make att hans liv aldrig skulle bli detsamma igen. Men efter år av att offentligt posera i dyra designkläder, göra reklam för parfymer, klockor och det mesta annat du kan tänka dig, är varumärket Beckham nu en obeveklig pengamaskin för de äkta makarna. Under de tidiga åren var det aldrig riktig så. Men från att vara en lovande och upphausad engelsk fotbollsspelare, till en nyckelspelare och fadersfigur har David Beckhams stjärnstatus utanför fotbollen växt sig stark.

David Beckhams övergång från stjärnspäckade Real Madrid till växande MLS och Los Angeles Galaxy 2007 benämdes av många som ett steg i Victoria modekollektion och hennes ambition att bli en superkändis i Hollywood. När David skrev på för Galaxy sa han att viljan att hjälpa fotbollen att växa i Nord Amerika. Med sin stjärnglans och miljontals beundrande fans över hela världen var förväntningarna i LA stor på Beckhams ankomst. Men David Beckhams berömmelse och förmögenhet hjälpte inte bara den amerikanska sporten. Sommar-OS i London 2012 var han en stor del av att promota och han var också en stor del av invigningen. Alla vill se, prata och döma honom. Se bara till all rapportering om att han lägger av. Inte har väl Christopher Metzelder som samma dag säger farväl till världsfotbollen fått samma uppståndelse?

Men sluta inte läsa bara för det. Haka på med någon mer minuts läsning. David är inte bara en anständig spelare. Han var under sin tid inom fotbollen en av de bästa.

Han är en av de absolut största spelarna England någonsin har producerat. Men det går mer eller mindre obemärkt förbi när namnet ”Beckham” yttras för mannen på gatan. Oavsett gata, område, stad, land eller kontinent.

Uppväxt i Londonområdet Leytonstone snappades David snabbt upp av Manchester United där han klättrade upp i ungdomslagen mot A-laget. Väl i Uniteds startelva stod han för ett passningsspel, skrivade inlägg och skott. Hans touch var något som inte var allt för vanligt inom Premier League. Beckham slutade två gånger tvåa i FIFAs utnämning av årets spelare. Han förlorade mot Rivaldo 1999 och Luis Figo 2001. Så ja, han är mycket mer än en anständig spelare.

Endast tiden kan utvisa vad som väntar för Beckham. Det finns viss rapportering om att han efter sin sejour i Paris kommer återvända till Los Angeles för att bli delägare i Galaxy. Blir han en delägare? Eller kommer han ta ett steg bort från fotbollen?

Eller kommer han att göra en dramatisk comeback från den nyutnämda pensioneringen? Vem vet?

När vi ser tillbaka på Beckhams karriär hur ska vi minnas honom? Det är väl ändå den största frågan av alla, just nu. Kommer det att vara för varumärket eller kommer det att vara spelaren?

Järnladyn -Vattendelaren

Den förre brittiske premiärministern Margaret Thatcher är död. Järnladyn dog ​​efter en stroke. Hon blev 87 år.

Redan timmar efter dödsbeskedet delades världen upp. Vissa sörjde en stark ledare, andra skålade över hennes död. Thatchers politiska ideal och den politik hennes konservativa regering genomförde kommer säkerligen att fortsätta dela människor i år framöver. Vissa kommer att argumentera för att hon ledde Storbritannien genom svåra tider, andra att hennes regeringstid står för ekonomisk kris och upplevd moraliskt förfall.

Lika så kommer hennes band till den brittiska fotbollen att fungera som en vattendelare bland engelsmännen.

Margaret Thatchers elva år på Downing Street sammanföll med några av de mest nattsvarta tider för den brittiska fotbollen. Två publikkatastrofer 1985 skulle komma att dela landet. Ett upplopp på Heyselstadion i Bryssel den 29 maj hade direkt orsakat 39 Juventus-supportrar livet. En månad tidigare orsakade en brand i en träläktare i Bradford att 56 människor miste sina liv. Branden markerade ett välkänt problem hos alla fotbollsvänner. Att arenorna var eftersatta och läts förfalla till den grad att det blev en dödsfälla att vistas i närheten.

Efter Heysel var viljan att göra något åt fotbollshuliganismen stor. Detta ledde fram till att åskådare skulle krävas på ett speciellt framtaget ID-kort för att få tillträde till arenorna. Luton Town, vars ordförande David Evans var en stark Thatcher anhängare och lokal konservativ parlamentsledamot, gick i bräschen. Luton Town skapade en föregångare till det tilltänkta systemet. Den orangeblåa Luton-klubben blev snabbt den mest impopulära klubben i England, men avskräckte inte Thatchers regering i London. Istället blev ID-kontrollen lagstadgad 1989 och på så sätt obligatorisk för alla lag. Lagen övergavs dock bara månader senare då en ny skandal skakade den brittiska fotbollen. Hillsborough-katastrofen tog 96 Liverpoolsupportrars liv. Den efterföljande rapporten från händelsen kungjorde att polisens metoder, att stänga in fansen på de överfulla läktarna, hade stor skuld i att närmare hundra människor miste sina liv.

Thatchers död kommer inte att sörjas av dem som ser henne som ansvarig för orättvisorna kring efterspelet runt Hillsborough.

Först 23 år senare, i september 2012, fick de 96 Liverpoolfansen och deras hårt prövade familjer slutligen upprättelse för vad som hänt dem. En rapport som blev offentlig konstaterade inte bara att deras död inte på något sätt varit deras fel, men också att många av dödsfallen hade kunnat förhindras.

Tidigare inrikesminister Jack Straw anklagade Thatcher att främja en straffrihetskultur för polisen, vilket han tror spelat sin roll i mörkläggningen av vad som följde Hillsborough. Liverpool vars fans felaktigt anklagades för att vara fulla och därmed själva stå för vad som hände dem. Något som både polis och regeringen stod fast vid att så var fallet.

Agget mot Järnladyn blev också markant när det var samma polisstyrka, South Yorkshire-polisen, som tryckt tillbaka gruvarbetare i området och deras strejkdemonstrationer mot Thatchers regering. En hel region fylld av gruvarbetare och andra klassiskt arbetaryrken kom att känna sig omintetgjorda och förbisedda.

Under Margret Thatchers dödsdag svämmade sociala medier över av kommentarer kring hennes politiska tillkortakommanden. Många upplever än i dag att hon förtjänar att ta åtminstone en del av skulden för vad som hände i efterdyningarna den soliga dagen den 15 april 1989.

Men Thatchers fotbollsarv sträcker sig även bortom Hillsborough. Hennes regering kämpande hårt för att råda bot mot den huliganism som under 80-talet spred sig som en löpeld över England. Thatchers regering backades efter Heyselkatastrofen upp av fotbollsförbundet som beslutade att förbjuda engelska lag att spela i de europeiska cuperna tills man hade fått ordning på den inhemska fotbollen. England skulle inte skämma ut sig själv.

– Vi måste rensa fotbollen och få bort denna huliganism på hemmaplan. Först då kanske vi ska kunna tillåta spel utomlands igen, kommenterade Thatcher när det begav sig.

Engelska klubbar återvände ut i Europa 1990 och det är svårt att hävda att Thatchers tilltag var en grovt överdriven reaktion på problemet.  Följden har för den genomsnittliga fotbollssupporten hjälpt dessa till en säkrare fotbollsupplevelse på det europeiska fastlandet.

Men även där är Thatchers tilltag en vattendelare. Vissa kommer gottskriva henne för det. Andra kommer snarare att fokusera på att införandet av ID-kort skapade ett glapp mellan verklighetens fotbollskultur och det hon ville att engelsmännen skulle tro var på väg att ske.

En rätt vedertagen uppfattning kring Thatcher var att hon hatade fotbollsfans. De stod för en loj och kostsam arbetarklass som hon också hatade.

– Hon förklarade krig mot dem, och använde sina kamphundar för att försöka förgöra dem. Hon började med gruvarbetarna, med de fackliga organisationerna och med alla som på något sätt var sammankopplade med Irland. Det slutade till sist med alla som vågade sig nära en fotbollsplan, förklarar den brittiske journalisten David Maddock.

Enligt West Ham manager Sam Allardyce är Thatchers fotbollsarv också synbart i antalet inhemska spelare som syns i Premier League idag.

– Sedan Margaret Thatcher stoppade lärare från att träna lag efter skoltid har alla sporter minskat i storlek, sa Allardyce 2011 och menade på att Margret Thatcher dödat fotbollen genom att inte ge unga spelare möjlighet att utvecklas i arbetarklassens miljöer.

Vart man än ser sig om i England verkar fotbollsgemenskapen ha en oplockad fågel med premiärminister Thatcher. En del av detta kan förklaras av hennes elva år vid rodret. Järnladyn hade trots allt sin regeringstid under den kanske svåraste perioden i brittisk fotbollshistoria. Om man adderar det faktum att hon tog upp en kamp mot gruvarbetarnas strejker är det klart att regioner beroende av gruvindustrin blev hennes meningsmotståndare.

Men oavsett hennes politiska ståndpunkt och genomförande av hårda reformer är det sannolikt hennes upplevda förbiseende att avslöja vad som verkligen hände på Hillsborough, och därmed kunna skona 96 Liverpoolfans och deras familjer två årtionden av ångest, som kommer stå för det största ämnet när Thatchers fotbollsarv diskuteras i framtiden.

Margaret Thatcher lämnar efter sig två barn, tvillingarna Carol och Mark och hans två barn Michael och Amanda.

Den mulna gryningen

I lördags sträckte Giorgos Katidis ut sin högra arm och hand för att genom den skrämmande gesten fira sitt matchvinnande mål han precis gjort för AEK Aten mot Veria FC på Olympiastadion i Aten. Efter matchen skrev Katidis att han var helt ovetande om vad hälsningen betydde.

”Jag är inte en fascist och jag skulle inte ha gjort det om jag hade vetat vad det innebär”, skrev han.

Ny har den lovande 20-åringen blivit avstängd på livstid från att spela för sitt landslag. Katidis, som fortsatt bedyra sin okunskap, har fått uppbackning av sin tyske tränare Ewald Lienen som skyddar sin mittfältare. Båda två säger att Katidis inte förstått innebörden av gesten. Men är det möjligt att år 2013 vara så dåligt insatt i en av världens mest brutala diktaturer och folkmord?

Svaret är enligt det grekiska fotbollsförbundet solklart. Han visste väl vad han gjorde och ska också straffas därefter, har förbundet tänkt och också stängt av Katidis från landslagsspel -på livstid. ”Gesten förolämpade alla offer för nazisterna” hette det i ett uttalande.

Men det var inte bara det grekiska fotbollsförbundet som reagerade. Partier runt om i landet förkastade hans uppträdande och vägrade acceptera 20-åringens ursäkter och förklaringar till varför han gjort den nazistiska hälsningen.

För, återigen, är det verkligen möjligt för unga människor att inte veta innebörden av en gest som denna?
I Grekland har ledare för det högerextrema nationalistiska partiet ”Gyllene gryningen” gjort nazistiska saluter på partimöten. Partiet fick förra året platser i parlamentet som en reaktion på den ekonomiska krisen i landet. Partiet skyller ilsket åtstramningarna i landet på invandringen och missnöjespartiet har fått fler och fler röster efter att de traditionella partierna misslyckats med sparpaket.

Men deras hälsningar säger partimedlemmarna, likt Paolo Di Canio, inte är en nazisthälsning utan snarare en ”romersk hälsning”.

 

– Det finns en hel del rekryteringsarbete som görs av den Gyllene gryningen för att rekrytera medlemmar bland huliganleden i fotbollsklubbarna, säger journalisten Christos Michaelides.

Och det är inte speciellt svårt att rekrytera ungdomar enligt Michaelides.

– Ungdomarna som lockas fascineras ofta av partiet och dess symbolik. De svarta kläderna, strikta militärfrisyrer och hemmagjorda tatueringar. De ser Gyllene gryningen som en vänlig man, som säger att han kan rensa upp grekisk politik. Så fortsätter och växer hatet mot utlänningar, säger Christos Michaelides.

Men några av dem som dras till partiets symbolik har ingen aning om vad det betyder. Inte ens saluten menar Michaelides. Han säger att även om andra världskriget studeras i skolan struntar vissa i lärare att ta i historiebokens svarta sidor.

Men alla går inte med på den ursäkten till okunskap. Matthew Goodwin är docent i statsvetenskap vid University of Nottingham och specialist på politisk extremism. Han anser att det är helt otänkbart att unga européer kan vara helt okunniga om sällskap som använder sig av nynazistisk symbolik.

Många parter i utkanten av den europeiska politiken använder inslag av nynazistisk symbolik, säger han, även om de presenterar det som något annat för att stanna på rätt sida av lagen.

I synnerhet har de grupper som lyckats infiltrera idrotten i länder som Tyskland, Österrike, Italien och Storbritannien.

– Fotbollskulturen är full av olika typer av nynazistiska gester och symboler. Gesterna har fått gro i dessa kulturer och det råder inget som helst tvivel om vad de representerar, säger Matthew Goodwin.

2005 blev dåvarande Lazio-anfallaren Paolo Di Canio avstängd för en uppsträckt högerarmshälsning.

Han bestred sin oskuld och beskrev hälsningen som fascistisk men inte en rasistisk.

– Jag gjorde den romerska hälsningen eftersom det är en salut från en kamrat till sina kamrater och den var tillägnat mitt folk”, sa Di Canio.

Men Di Canio är en generation äldre än Katidis. Något som bitvis kan förklara en viss okunskap hos de yngre. Men Matthew Goodwin menar att trots att den yngre generationen inte kanske har släktingar som upplevt tiden av krig så innehar alla människor i Europa en grundläggande förståelse för innebörden av en Hitlerhälsning.

– Det finns fortfarande en viss fascination över Nazityskland i Europa. Nazisternas kultur är fortfarande mycket starkt närvarande i populärkulturen. Symboliken är fortfarande representerad, förklarar Goodwin.

I Grekland, i synnerhet, är det ytterst tveksamt att människor inte har aning om vad symboliken eller gester betyder menar Goodwin. Delvis på grund av all uppståndelse över gyllene gryningen.

– Det är inte en obetydlig fråga. Naivitet och okunnighet är svårt att smälta i dagens Grekland, säger Matthew Goodwin.

Katidis klubb, AEK Aten, grundades av immigranter från Istanbul och är en klubb som står för motsatsen till vad Katidis visade.

Den kritikerstorm som blossat upp efter målgesten har också fått 20-åriga Katidis att skriva ett öppet brev för att be om ursäkt för sitt handlande. Han skriver att han bara ville skapa jubel, som när den gyllene gryningen samlas…

Sanningsvittnets podcast avsnitt 2

Sanningsvittnet avsnitt 2 (2013).
Nytt avsnitt ute på Itunes. Lite av ett Liverpoolavsnitt med Erik Hultgren som gäst. För övrigt tas det nu pågående Afrikanska mästarskapen upp. Daniel och Axel håller ställningarna som vanligt.

Håll till godo! LYSSNA HÄR (libsyn) eller på Itunes.

Sanningsvittnets podcast avsnitt 1

Sanningsvittnet avsnitt 1.
Daniel startar hela podden med att vara bitter. Bra start? Tja, han fick lätta sitt hjärta och sedan fortsatte avsnittet av bara farten.
Axel och Daniel hyllar Kevin Prince Boateng och vill samtidigt veta vilken spelare du som lyssnare/läsare hatar?
Daniel hatar El Hadju Diouf. Axel slår till med två. Angel Di Maria och Javier Mascherano. Men du, vilken är din? Gå in på facebook och Sanningsvittnets sida och berätta!

Håll till godo! LYSSNA HÄR (libsyn) eller på Itunes.

Sanningsvittnets podcast vecka 51

Sanningsvittnet vecka 51.
Varför ska EM 2020 spelas över hela Europa?
Hur kommer det bli? Sanningsvittnet, med Daniel och Axel i spetsen, tittar in i framtiden med hjälp av en ny gäst. Per Swarting.

Klubbmärksbyten debatteras också. Hur mycket får man förändra egentligen, och när?
Och så bjuds det på lite bitterhet över Zlatan och sportjournalistiken.

Håll till godo! LYSSNA HÄR (soundcloud)

Supporterns separationsångest

Med trippande steg smyger sig VM 2014 i Brasilien allt närmare oss fotbollsfantaster. Brasilien försöker städa bort det gamla, allt från favelor till gamla arenor, och ta i det nya. Ett samhälle där alla sköter sig och med fina och nybygda arenor.

För två veckor sedan spelades den sista matchen på Grêmios hemmaarena, den klassiska och mytomsbundna Olimpico Monumental i Porto Alegre, som varit klubbens hem sedan 1954.

Grêmios nya arena är också en trevlig byggnad, men namnet är väl ändå rätt så platt? Grêmio Arena, heter den. Dessvärre är det många Grêmio-supportrar som ändå vill ha kvar Olimpico Monumental, inte minst för att ha stadion som en plats för böner och tillbedjan.

I den här videon med Grêmio-ikonerna Danrle och Jardel, från det Grêmio som 1995 vann Copa Libertadores, och Hugo de León, som 1983 vann samma turnering och sedan också interkontinentala cupen, visas vad som varit så speciellt på Olimpico Monumental för de 45 000 åskådarna. Inte så lustigt ändå att man är både sentimental och har separationsångest med andra ord.

Sanningsvittnets podcast vecka 50

Sanningsvittnet vecka 50.
I veckans avsnitt av Sanningsvittnets podcast:

Kan du hjälpa oss lägga ut podcasten på Itunes?
Vad har gamla-gamla Ullevis apbur att göra med Joe Hart?
Är det svårt att uttala Wolfgang Stark?
Ja?
Nej?

I veckans podcast får du svar på alla utom första frågan. Den vill vi gärna ha hjälp av dig att kunna besvara. Veckans röster: Daniel och Axel.
Håll till godo! LYSSNA HÄR (soundcloud)

Varför ha julbord?

Julbord hit, julbord dit. Julfest hit, julfest….nej. Det blir inget. Inte för Queens Park Rangers i alla fall. Frågorna man nye managern Harry Redknapp finns det inget att fira.

Efter den usla inledningen på årets säsong har det nu blivit klart att QPR inte ska ha någon lagfest i jul. Den blåvitrandiga klubben från västra London har inte tagit många poäng och ligger sist, fortfarande utan en enda vinst på 15 matcher.

Beslutet att avbryta traditionen med en stor julfest tros ha fattats av spelarna själva, även om det inte är första gången Harry Redknapp lett ett lag som låtit bli att ha den årliga julfesten.

För när Mr Harry ledde Tottenham Hotspurs förbjöd han sina spelare att arrangera någon julfest.
– Min åsikt är glasklar. Julfesterna förstör och orsakar med problem än vad de är värda, sa han då.

Men i smyg åkte ett gäng spelare, med Robbie Keane i spetsen, till Dublin. Redknapp blev, som så många gånger tidigare, rasande över spelarnas respeklöshet och tog in var och en på sitt managerkontor.

– Jag är inte glad över deras resa och jag visste överhuvudtaget inte någonting om resan. Det här kommer jag ta tag i imorgon, sa Harry Redkanpp inför matchen mot Blackburn 2009 för att sen bänka flera av spelarna.

Redknapp har goda skäl för sina farhågor om julfester. I år har redan West Ham-anfallaren Andy Carroll varit en dispyt med en fotograf, men hans klubb insisterar att landslagsanfallaren inte gjort något fel.

Under 2007 slutade Manchester Uniteds julfest med att försvararen Jonny Evans greps misstänkt för våldtäkt, något som senare lades ner. Hur United gör i år med julfest har Sanningsvittnet inte lyckats få reda på…

Men det är inte bara i det röda ledet som julfestandet har gått över styr. Joey Barton fimpade, under sin tid i Manchester City, en cigarr i en juniorspelares öga under 2004 års julfest.

Vilket lag och vilka spelare kommer stå för årets svarta rubriker?

Sanningsvittnets podcast vecka 49

Sanningsvittnet vecka 49.
I veckans avsnitt av Sanningsvittnets podcast:
Daniel och Axel pratar om Svenska cupen. MK Dons och Daniel älskar 51-procentsregeln, medan Axel äcklas av Morattis yttrandeförbud.
Håll till godo! LYSSNA HÄR (soundcloud) eller HÄR. (archive)